Vänstermetodik

Lämna en kommentar

17 april, 2013 av Harkling

 

I dagens GP, 17 april 2013, läser jag Stefan Lindgrens replik till Bo Rothstein angående Leninpriset och Yrsa Stenius kommentar till vad som hänt och sagts på Publicistklubbens möte i Stockholm för några dagar sedan.  Är det en tillfällighet att de två texterna hamnat intill varandra?

Med fanatisk och nästan religiös iver predikade de unga 40-talisterna den kommunism som skulle frälsa världen. De flesta, som var med då, har mer eller mindre radikalt omformulerat sina värderingar sedan nya fakta om den socialistiska revolutionens konsekvenser blivit kända efter Sovjetunionens fall, men några fortsätter envetet sin röda kamp och vägrar ta till sig ny information.

Stefan Lindgren är tydligen en sådan, tillräckligt gammal för att ha varit med 1968, men tydligen inte tillräckligt klok för att revidera en nästan 50 år gammal världsbild. Några säkra källor, som kunde upplysa om förhållandena i Sovjetunionen, hade man ju inte tillgång till förrän på 90-talet, eftersom censuren inte tillät någon för regimen,  negativ nyhetsförmedling, men att nu blunda för dem och fortsätta se världen genom röda glasögon, verkar inte bara naivt, utan också ganska patetiskt. Lite som rädsla att förlora sin oskuld!

Jag kan rekommendera den som vill veta vad som hände i Ryssland – både under Lenins tid och senare – att läsa Kommunismens svarta bok, som utkom i Frankrike 1997 (svensk översättning 199, Bokförlaget DN.) Författarna, med rötter i 68-rörelsen, har skrivit boken utifrån de avslöjanden som gjordes i samband med att man fick tillgång till tidigare hemliga, ryska arkiv. Det är ingen lättillgänglig bok, 763 sidor fullspäckade med statistik och fakta, men jag tror inte någon efter att ha läst den kan försvara Lenins handlingar och kalla honom fredsvän. Bra att Bo Rothstein ifrågasätter hyllandet av en sådan despot och diktator!

Yrsa Stenius beskrivning av händelserna på Publicistklubben visar att de som företräder vänsterkrafter fortfarande tillämpar samma metoder som Lenin använde sig av. Alltså censur och likvidering (bokstavligt eller bidligt) av individer eller grupper med icke önskvärda åsikter. Precis som Stenius påpekar är det just när debatten kvävs som fula uppstickare får fritt spelrum!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: