Politisk påverkan (En följetong om skolan)

Lämna en kommentar

2 december, 2014 av Harkling

De flesta lärare trivs med sitt jobb. Skolan har god ekonomi och man kan köpa in den materiel som behövs för att bedriva en bra undervisning. Facket kräver en fast vikarie på varje skolenhet och flera sådana anställs. De finns som resurs i klasserna och tar över då ordinarie lärare av någon anledning är borta. De känner eleverna och de känner rutiner på skolan. Det blir inga stora störningar i arbetet och lärarna kan med gott samvete stanna hemma när de är sjuka. En del lärare, de yngre, “68:orna”, har börjat bli radikala. De kräver elevinflytande och metodisk förändring. Två läger bildas. På den ena sidan finns traditionalisterna som vill ha ordning och reda, kunskapsfokusering och viss nivågruppering. På den andra står ifrågasättarna, som vill rensa ut allt det man uppfattar som gammalt och reaktionärt. Eleverna ska i högre grad själva få bestämma vad de ska lära sig och hur detta ska gå till. Lärarens roll ska förändras från vuxen auktoritet till demokratisk kompis.
Yngre manliga mellan- och högstadielärare kommer till arbetet i jeans och tröja i stället för kavaj, slips och gabardinbyxor. Kvinnliga lärare ersätter den tidigare obligatoriska kjolen med långbyxor, ja till och med jeans, vilket onekligen är mer praktiskt för den som ska böja sig ner och hjälpa små elever i låga bänkar eller sitta i en ring på golvet under högläsningen. Bilden av läraren som allsmäktig och allvetande har tonat bort.

Alternativa undervisningsmetoder har blivit på modet. Regler och förbud ifrågasätts. I många skolor finns inte längre några gemensamma normer. Det som är förbjudet i ett klassrum är tillåtet i ett annat. En bra lärare blir för många elever inte en lärare som kan förmedla kunskaper på ett pedagogiskt sätt, utan en lärare som är tillåtande. Som accepterar hög ljudnivå, viss oordning och medelmåttiga prestationer. Nyttan med betygen börjar diskuteras och det uppstår en viss oro i skolan. Arbetsmiljön är inte längre acceptabel för vare sig lärare eller elever konstaterar lärarfacken.

I mitten av 70-talet har utbildning börjat bli en dyr post i de statliga finanserna. Lokalpolitikern Gösta “Åstorparn” Brodin (S) får rubriker i massmedia, då han hävdar att lärare är kostsamma eftersom de bara jobbar halvtid. Lågmälda protester hörs i lärarleden, men det är inte riktigt commes il faut att protestera när man tillhör en “privilegierad tjänstemannagrupp”. Framförallt ska inte lärare klaga. De som bara jobbar halva året och går hem klockan två. Att lärarna jobbar hemma med förberedelser och rättning talas det inte om. Inte heller att lönen en gång sattes som en årslön baserad på 9 månaders arbete. Den slogs senare ut på 12 månader, men principen med 9-månaders bas är kvar, trots att loven inte längre omfattar tre månader. Efter de senaste årens massutbildning har lärarna inte något att sätta emot. De som inte är nöjda uppmanas att söka ett annat jobb. De blir inte svåra att ersätta.

Nästa avsnitt: Facket

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s