Ny lärarutbildning (En följetong om skolan)

Lämna en kommentar

3 december, 2014 av Harkling

En ny lärarutbildning träder i kraft 1988. Nu utbildas studenterna till grundskollärare med inriktning svenska/SO eller matte/NO. Man kan bli 1-7-lärare eller 4-9-lärare med behörighet att undervisa i sina respektive ämnen. Den socialdemokratiska regeringen lägger ner utbildningen till speciallärare 1989. Några poäng specialpedagogik ska från och med nu ingå i ordinarie lärarutbildning och elever med behov av särskilt stöd ska få detta tillgodosett inom klassens ram av sina klasslärare. Samtidigt startar en ny utbildning till specialpedagog, en yrkesgrupp som ska handleda klasslärare och föreslå åtgärder för att hjälpa elever med svårigheter.

Den nya lärarutbildningen bygger på att en lärare följer sina elever från första till sjunde klass i de egna ämnena och att två lärare arbetar i varje klass, eftersom svenska/SO-läraren inte är behörig att undervisa i matte/no-ämnen och vice versa. Men så blir det inte. De ”gamla” klasslärarna, som har behörighet för alla ämnen, men bara på sina respektive stadier, måste fortbildas för att passa in i det nya systemet. En sådan utbildning påbörjas i kommunerna, men man upptäcker snart att den blir för dyr att genomföra så som den ursprungligen var tänkt. Fortbildningen läggs ner efter några dåligt planerade studiedagar som inte ger vare sig behörighet eller kompetens. Den gamla indelningen i låg- mellan- och högstadium lever vidare liksom klasslärarsystemet. Matte/NO-utbildade lärare startar därmed läsinlärning i årskurs 1, något de är obehöriga för och okunniga i. Svenska/SO-utbildade lärare förmedlar grunderna i matematisk förståelse, lika obehöriga och okunniga som sina kolleger på den andra sidan. De ”gamla” lärarna får en ny, obetald, roll som handledare och mentorer. Men inte heller de som fått den nya behörigheten tycks ha tillräckliga kunskaper. 1-7-lärare med svenska/SO-inriktning känner sig osäkra i sin roll eftersom de anser sig ha fått för lite undervisning i läsinlärningsmetodik. På vissa högskolor har sådan getts vid bara tre tillfällen under hela utbildningstiden. Många studenter är kritiska till utbildningen som helhet. De tycker att det har varit alltför mycket luft i den. Hela första året är en allmän introduktion för alla lärarkategorier inklusive förskollärare och fritidspedagoger och upplevs av många som bortkastad tid. Först andra utbildningsåret får man börja specialisera sig för den inriktning man valt.

Avskaffandet av speciallärarna skapar snabbt problem. Den nya yrkesgruppen, specialpedagogerna, förväntas inte arbeta direkt med eleverna och behöver inte ha vare sig lärarbehörighet eller undervisningserfarenhet. Klasslärarna har oftast kunskap och är väl medvetna om vad eleverna behöver. Det som saknas är tiden för att tillgodose de individuella behoven. Den tiden hade de ”gamla” speciallärarna, de som nu avskaffats. Specialpedagogernas råd är teorier som inte kan genomföras i klassrum där en ensam lärare ansvarar för tjugofem eller fler elever.

Nästa avsnitt: Kommunaliseringen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s