Kommunaliseringen (En följetong om skolan)

Lämna en kommentar

5 december, 2014 av Harkling

I början av 90-talet upplever Sverige ett ekonomiskt stålbad med bostadspriser som rasar och med aldrig tidigare skådade räntenivåer. Med banker och näringsliv i kris uppstår en ekonomisk åtstramning som får konsekvenser också för den offentliga sektorn. Omfattande nedskärningar får 80-talets besparingar att framstå som en mild västanfläkt i jämförelse. Sveriges Lärarförbund går 1991 samman med Facklärarförbundet och bildar Lärarförbundet. Inom socialdemokratin ageras för en kommunalisering av skolan, något lärarna inte vill veta av. Hittills har skolan varit statlig och därmed enhetlig och likvärdig över hela landet.

Sverige har fått en borgerlig regering och ett nytt riksdagsparti, Ny Demokrati. Partiet vill ha skattesänkningar och nedskärningar i offentliga sektorn, anslutning till EU (som då hette EG) och framför allt en mer restriktiv flyktingpolitik. Ny Demokrati får 6,73 % av rösterna i valet 1991. Redan i nästa val åker partiet ur riksdagen, men de sätter bestående spår i det politiska medvetandet.

Tanken med sammanslagningen av lärarförbunden är att man ska bli ett stort och tongivande förbund inom skolsektorn och att man ska spara administrationskostnader. En av de första åtgärderna blir att höja medlemsavgiften med 3 kronor per månad. Förskollärarna blir tongivande grupp i det nya förbundet.

Idéerna om kommunalisering av skolan debatteras och kritikerna menar bland annat att en sådan skulle innebära stora skillnader mellan olika kommuner. Fackförbunden anar försämrade villkor då det gäller löner, arbetstid och pension. Skolminister Bengt Göransson verkar inte övertygad om fördelarna med förändringen. Andra ser däremot ekonomiska vinster och driver på för att få den till stånd. Så hittar man ett kommunalråd från Katrineholm, Göran Persson, ett ungt stjärnskott i den politiska karriären. Han blir skolminister 1989, handplockad av regeringen för att driva igenom kommunaliseringen. Och han gör det med hjälp av TCO-ordföranden Björn Rosengren som får sina förbund, Lärarförbundet och Svenska Facklärarförbundet, att säga ja. Bara akademikerförbundet Lärarnas Riksförbund, står fast vid sitt nej och vill att skolan även i fortsättningen ska vara en statlig angelägenhet. Omröstningen i Riksdagen slutar med 162 röster för och 157 mot kommunalisering. Avgörande för utgången är en liten grupp av vänsterpartister som röstar för. Ett antal motioner från borgerligt håll ser nackdelar som kommer att påverka skolan i oönskad riktning, men dessa nonchaleras.

Nästa avsnitt: Ändrade villkor

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s