Kritik mot facket (En följetong om skolan)

Lämna en kommentar

18 december, 2014 av Harkling

Både lärare och skolledare förundras över hur de fackliga organisationerna kunnat teckna ett för sina medlemmar så erbarmligt dålig avtal. Det finns inte längre något tak för undervisningsskyldigheten. Behörighetskraven luckras upp. Pedagogiken styrs inte utifrån forskningsrön utan av politiska ideologier. Rädslan att förlora jobbet eller ett par hundralappars löneförhöjning har blivit en effektiv munkavle för personal som ser bristerna.

Ibland ligger det i arbetsgivarens intresse att “se till den personliga lämpligheten” då man anställer, i andra sammanhang hänvisar man till “bristande formell behörighet” för att till exempel hålla nere lönekrav. Fritidspedagoger och förskollärare upprätthåller ofta lärartjänster i grundskolan. Skälet är då officiellt att behöriga lärare inte finns att tillgå, men den verkliga orsaken ligger i att man vill bredda vägen för förskolemetodiken, samtidigt som man sparar pengar på lönesidan. Från fackligt håll viker man ner sig. Tidigare krav på formell behörighet har tystnat.

Sedan skolsköterskor, kuratorer och psykologer har fått färre timmar på sina respektive skolor, eller helt rationaliserats bort har det ökade behovet av sociala insatser blivit lärarnas uppgift; något som de varken har utbildning eller kompetens för att klara av. Otrivsel och känsla av vanmakt ökar bland lärarna, men ingen vågar ifrågasätta öppet. Den som ändå gör det, får veta av chefen att han (“hon” protesterar oftast inte) bör överväga att byta jobb eftersom han “inte tycks passa in i organisationen”.

Missnöjet är massivt. Man frågar sig vad man egentligen får för den höga medlemsavgiften. Vanligtvis tåliga och lojala lärare börjar skriva insändare och delta i manifestationer. Några läser platsannonser och de som kan hitta andra jobb och som är i attraktiv ålder eller har specialkunskaper som efterfrågas på arbetsmarknaden, väljer bort skolan. Först ut är förstås männen. De trivs inte i den alltmer kvinnodominerade, statusbefriade låglönevärld som skolan nu utgör. Officiellt vill man undvika könssegregering på svenska arbetsplatser, men principen offras på den kommunala ekonomins heliga altare.

Nästa avsnitt: Skolledning

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s