Nytt avtal I (En följetong om skolan)

Lämna en kommentar

18 december, 2014 av Harkling

 Nytt avtal I                (En följetong om skolan)

1996 tecknas ett nytt läraravtal.  Individuella löner ersätter det tidigare tariffsystemet, som inneburit löneökning i förhållande till antal tjänsteår. En reglerad arbetstid på 45 klocktimmar per vecka införs, tillsammans med en årsarbetstid som ska maximera lärarnas ålagda arbete.  Vikarier för kortare tid anställs inte längre. Om någon är sjuk får övriga lärare, som råkar ha håltimma, ta kollegans lektioner. Hittills har sådana vikariatstimmar inneburit mer betalt, men från och med nu ingår de i tjänsten. Andra ersättningar för extra arbetsuppgifter, försvinner också. Dessa försämringar motiveras med ett enstaka lönepåslag som för lärare i slutlöneklass innebär 900 kronor per månad. De som inte nått så långt i tariffsystemet får mindre, ställt i relation till anställningstid.

Rektor blir den som enväldigt får bedöma lärarnas skicklighet och kriterierna på en duktig lärare är på sina håll mycket luddiga. Termer som “lojalitet, social kompetens, flexibilitet, samarbetsförmåga” förs in i diskussionen och blir anledning till starkt missnöje bland lärarna eftersom man upplever att bedömningen sker orättvist och godtyckligt.

45-timmarsveckan är tänkt att kompensera samhället för lärarnas många och långa ledigheter och av samma skäl får arbetsgivaren rätt att disponera två veckor av sommarlovet för ”fortbildning och skolutveckling”, där alla lärare är skyldiga att delta. Det handlar om att fylla ett timantal upp till ett årstak och detta utgör den reglerade delen av tjänstgöringen. Av grundskolelärarna krävs att de ska vara fysiskt närvarande i skolan 35 klocktimmar per vecka, vilket förutsätter att det finns arbetsplatser. Tidigare har lärarna skött den administrativa delen av sitt arbete hemma, men tvingas skolorna bygga om lokaler och köpa in möbler för ändamålet. På allt fler områden har man upptäckt fördelarna med att anställda gör delar av sitt arbete hemifrån och flextid tillämpas på många arbetsplatser. I skolan gör man tvärtom.

I lärarnas trettiofem arbetsplatsförlagda timmar ingår undervisning och ålagda uppgifter som konferenser, studiedagar, föräldramöten, vikariat för sjuka kolleger samt schemalagda utvecklingssamtal, (som numera beräknas till minst en ½ timma per elev och har ersatt de tidigare kvartsamtalen). Tiden fylls därutöver upp med konferenser och administrativa uppgifter. Planerings- och rättningsarbete ligger till största delen inom ramen för förtroendearbetstiden – den tid då läraren inte behöver vara på skolan, den tid hon själv bestämmer över, både innehållsmässigt och rumsligt. För detta återstår 10 timmar. Den avtalsenliga löneökningen motsvarar inte merarbetet. I en del kommuner visar facklig statistik att kvinnor missgynnas i det nya systemet.

I avtalstexten står att kompensation ska utgå om någon kommer över antalet tjänstgöringstimmar för den ålagda årsarbetstiden, men i praktiken visar det sig omöjligt att ta ut denna tid i ledighet eftersom lektioner inte får drabbas. Någon ekonomisk ersättning är det inte tal om, utan rektor förväntas fördela arbetsuppgifterna på alla så att antalet timmar går jämnt upp. Läraren ska själv hålla reda på att gränsen inte överskrids, men de flesta lärare gör inte det. De kämpar på som tidigare. Några gör det in absurdum. När kommunen drar ner på städning och klassrummen förslummas tar de över det ansvar som borde ligga hos arbetsgivaren. På så sätt fungerar verksamheten trots nedskärningar.

Nästa avsnitt:    Nytt avtal II

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s