ABF (En följetong om skolan)

Lämna en kommentar

23 december, 2014 av Harkling

Till en början sker en uppdelning av de studerande utifrån skolbakgrund. Lernia blir ansvariga för de med längre utbildning, medan de med kortare eller ingen skolbakgrund alls går till ABF. Målet är att få ut sina deltagare i arbetslivet så fort som möjligt, vilket av naturliga skäl blir svårare för ABF att uppfylla, eftersom svenskt arbetsliv har höga krav på både utbildning och språkkunskaper. Med en central intagning för fördelning av platser blir utgångsläget så småningom mera jämlikt för utbildarna. Varje termin sker en upphandling och den som kan erbjuda det lägsta priset får de flesta utbildningsplatserna. I det läget gäller att effektivisera och att hålla nere kostnader. För lärarnas del innebär detta semestertjänster och därmed försvinner alla lov. Någon kompensation i form av högre lön blir det däremot inte.

ABF har även innan storsatsningen haft en del kurser i svenska för invandrare. Kurserna har bedrivits i studiecirkelform och lärarna har varit timanställda som cirkelledare. Denna anställningsform tar man nu med sig in i den nya, utvidgade verksamheten. Att jobba på cirkelledaravtal betyder för läraren att man går miste om avsättning till tjänstepension, något lärarfacken i många år arbetat för att ändra på utan att nå resultat. Men sommaren 2001 tecknas ett avtal som innebär att den som undervisar på heltidstjänst i studieförbund ska anställas på läraravtal och ha rätt till tjänstepension, en av flera detaljer som så småningom gör det möjligt för den återuppståndna kommunala vuxenutbildningen, numera Studium, att komma tillbaka på banan och konkurrera om utbildningsuppdragen på lika villkor.

Fackligt engagemang är inte populärt hos ABF. Man vill helst plocka russinen ur kakan och tillämpa de delar av tecknade avtal som gynnar arbetsgivarsidan. De som reglerar anställdas rättigheter glöms däremot gärna bort.
Även i det dagliga arbetet sker märkliga saker. Tvärtemot regelverk och föreskrifter förekommer fusk med närvaro för att inget avdrag ska göras på gruppdeltagares försörjningsstöd. Lågstadie- men inte sfi-utbildade lärare lägger ner stor energi och möda för att lära kursdeltagarna skilja på talgoxar och blåmesar i stället för att lära dem fylla i blanketter och skriva jobbansökningar. Med ökade krav från kommunens sida på kontroll och på lärares formella kompetens försvinner de värsta avarterna efter några år.

Nästa avsnitt: Friskolan

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s