Kristid (En följetong om skolan)

Lämna en kommentar

5 januari, 2015 av Harkling

EU-länderna och USA går under 2010-talet in i en djup ekonomisk kris, vilket påverkar även den svenska ekonomin. Det är valår 2010 och de röd-gröna jobbar hårt för att återta makten, men utan att lyckas.

Åsikten att svenskarna bör jobba längre än till sextiofem års ålder framförs, sedan man konstaterat att för få i arbete ska försörja för många utanför arbetsmarknaden. Det väcker både bifall och indignation. En manlig lärare i sydvästra Sverige tvingas lämna sin tjänst då han fyller 67, trots att han vill jobba kvar.

Debatten om skolan blir nu allt intensivare i media. TV gör fler reportage och de stora tidningarna presenterar utförliga artikelserier om tillståndet.

DN kommenterar i en ledare 6 april 2011 två artiklar av journalisten Maciej Zarembas om den svenska skolan:

                  ”(….) Fram växer bilden av en samhällsinstitution i stadig negativ förändring, en utveckling som medför att tusentals ungdomar förnekas rätten till en fullvärdig skolgång. Ett mer effektivt och destruktivt sätt att skapa både klyftor och framtida samhällsproblem är svårt att tänka sig. (….) Att skolans negativa trend förstärktes av 1991 års kommunalisering är uppenbart. Alltför många kommuner har varit dåliga som arbetsgivare och svaga som huvudmän för skolan. Det har saknats kompetens och engagemang för att leda verksamheten professionellt. (…) Skolans problem är mer djupgående än själva organisationsformen. Här finns urgröpningen av lärarrollen som hänger samman med förändringen av lärarhögskolorna och den tillhörande misstron mot vuxenauktoritet och en traditionell kunskapssyn. Små ord markerar denna förändring på ett övertydligt sätt. Lärare kallas plötsligt för mentorer och förväntas inte lära utan handleda barn som ´forskar´. Här finns nya pedagogiska idéer som har gett läxläsning, katederundervisning och traditionellt tragglande ett dåligt rykte, trots att alla som gått i skolan vet att det krävs en kombination av vuxenstyrd inlärning och hårt eget arbete för att tillgodogöra sig nya kunskaper. (…) Här finns också en missriktad jämlikhetstanke som handlat om att nivågruppering av elever per definition är något destruktivt. (…) Detta tänkande har framför allt slagit mot elever med särskilda behov, som inte fått adekvat stöd och hjälp i grundskolan. För dem blev skolan ingen klasresa utan en enkel biljett till permanent utanförskap.”

Nästa avsnitt: Soppskolan

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s