Huvudmän och ledarskap II (En följetong om skolan)

Lämna en kommentar

6 januari, 2015 av Harkling

Rektorerna är maktlösa, helt beroende av politikernas ekonomiska ramar, och GP skriver 17 februari 2012 om Gårdstenskolan där man på sjutton år haft lika många rektorer. Den sjuttonde står nu i begrepp att sluta. ”Viktigast är att vi har rätt bemanning för framtiden. Det betyder mer än kontinuiteten”, säger Håkan Linnarsson (S), ordförande i SDN Angered. En artikel dagen därpå, ”Frågan är inte vår”, presenterar intervjuer som gjorts med ledande politiker för att få deras förslag på lösningar. David Lega (KD) och Krisitna Tharing (M) vill ha öronmärkt skolpeng, Kia Andreasson (MP), Mats Pilhem (V) och Robert Hammarstrand (S) lägger ansvaret på stadsdelsnämnderna eftersom det är de som fördelar pengarna. Ingen kan presentera några mer konkreta åtgärder.

I samband med skolstarten i augusti 2012 följer Alf Isemo i GP upp sin undersökning från året innan under rubriken ”Färre elever klarar godkänt. Stora skillnader mellan stadsdelar.” Det har visat sig att den negativa spiralen fortsätter och att andelen nior som inte uppnår målen i alla ämnen har ökat till 60% i Östra Göteborg. Motsvarande siffra i Askim-Frölunda-Högsbo är 15%. Kristina Tharing (M) vill tillsätta en ”haverikommission” för skolan i Göteborg. Robert Hammarstrand (S) har andra förslag.

”Vi måste jobba både brett och mer riktat. Vi måste stärka rektorerna som pedagogiska ledare och utvecklare, arbeta med skolutveckling i varje skola och ständigt ifrågasätta organisation och metoder. Det finns 70 miljoner kronor i budgeten som ska användas riktat till de skolor där behovet är störst. Resultaten ska upp, så enkelt är det”, säger han.

Men Tharing ger inte mycket för de hammarstrandska förslagen. På GP Debatt 17 augusti trycker hon på det faktum att av 39 grundskolor i Sverige, där mer än 40% av eleverna inte har gymnasiebehörighet efter årskurs 9, ligger tio stycken i Göteborg. Detta ”…är resultatet av den politik som vänstermajoriteten i Göteborg haft snart 20 år på sig att utveckla och bedriva,” påpekar Tharing och efterlyser en riktad resursfördelning, anpassad efter varje enskild elevs behov. Dessutom vill hon ge rektor och lärare större ansvar och befogenheter för den pedagogiska verksamheten, något hon anser dessa är betydligt bättre på än politikerna.

Nästa avsnitt: Huvudmän och ledarskap III

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s