En skröplig 50-åring (En följetong om skolan)

Lämna en kommentar

7 januari, 2015 av Harkling

Den svenska grundskolan fyllde 50 år 2012. GP uppmärksammade detta 13 maj i en artikel med rubriken En skröplig 50-åring.

”För första gången sedan 1962 verkar det råda allmän politisk enighet om att skolan befinner sig i kris – och det är inte så märkligt”, konstaterar man och illustrerar med följande påståenden:

Elevernas resultat sjunker, enligt flera mätningar sammanställda av Skolverket.
Två eller tre elever i varje klass lämnar grundskolan utan fullständiga betyg.
Skillnaderna ökar mellan högpresterande och lågpresterande elever.
Betydelsen av elevens socio-ekonomiska bakgrund har ökat kraftigt och är nu större i Sverige än i genomsnittet av OECD-länder.
Larmen från skolorna till Arbetsmiljöverket har nästan fördubblats på fem år.

I slutet av augusti 2012 kommer beskedet att en utredning ska undersöka vilka effekter kommunaliseringen har fått. Att de är negativa tycks de flesta nu ha insett och den av socialdemokraterna skapade skolan börjar ifrågasättas i riktigt tuffa ordalag. Här citat från reportage i två web-tidningar:

”Hur stort var misstaget att kommunalisera skolan?” undrar GP och fortsätter: ”Att en försämring skett finns det tyvärr tydliga bevis för (…) Många kommuner, liksom stadsdelsnämnder, har använt skolan som budgetregulator. Och det har ofta drabbat de svagaste eleverna värst (…) den statussänkning av läraryrket som följde på kommunaliseringen, i kombination med svag löneutveckling, har påverkat lärarkårens sammansättning på ett mindre positivt sätt (…) vissa skolpolitiker och tjänstemän har låtit snålheten bedra visheten.”
GP 24/8 -12

Corren har som rubrik När amatörer styr skolan
och hänvisar till Göran Perssons självbiografi, där han bekänner att han insåg kommunaliseringens negativa effekt på läraryrkets status. Nedrustningen började dock enligt Corren redan ”…med vänstervågen 1968, med dess relativistiska kunskapssyn och antiauktoritära ideal…”
Sen får kommunerna en känga.
”Klart är att kommunpolitiker och kommunala tjänstemän ofta har sämre förmåga och kompetens att hantera skolfrågor än sina statliga motsvarigheter(…) De skarpaste hjärnorna räcker inte till att besätta alla kommunala skolnämnder och skolkontor”.
Detta illustreras med en lista på vad man kallar ”huvudlösa kommunala skolexperiment”: 
”Halmstad bestämde att all undervisning skulle ske åldersblandat och sade att skeptiska lärare kunde säga upp sig. Färila i Ljusdal köpte datorer till alla barn för att de skulle ´söka sin egen kunskap´ och resultaten på nationella proven blev så usla att de hemligstämplades. Sandviken bestämde att mellanstadiebarn skulle studera på distans en dag i veckan för att lära sig att ta eget ansvar och använda datorer. Malmö lät eleverna sätta lönegrundande betyg på lärarna. Sollentuna avskaffade skolböckerna och ersatte dem med surfplattor.”
Man konstaterar att
…gemensamt för dessa exempel är ett underliggande förakt för lärare(…) Mycket kan gå fel när ansvaret för skolan läggs på politiker och tjänstemän som varken förstår skolans uppdrag eller lärarnas arbete, men däremot har en uppblåst idé om sin egen förmåga och starka incitament att hålla nere kostnader…
Corren 24 aug 2012, 03:15
Nästa avsnitt: Lärarnas arbetssituation

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s