Vad hände med eleverna? Attityder (En följetong om skolan)

Lämna en kommentar

19 januari, 2015 av Harkling

De som fått betala för den förda skolpolitiken är inte bara lärarna, utan i hög grad eleverna, ända från de som startade sin skolgång i slutet av 80-talet. För varje generation nybörjare har kunskapsnivån blivit allt grundare. Majoriteten av de som t.ex. fått lära sig att ”skriva som de talar” (avsnittet ”Snällebetyg”) hade inte behövt uppleva några tillkortakommanden om de från början hade fått en kvalificerad läs- och skrivundervisning. Inte heller hade Chalmers behövt ordna introduktionskurser på gymnasienivå för nya studenter om matte/no-undervisningen skett med rätt pedagogiskt kunnande och utan politiskt beordrade pedagogiska experiment.

Att ”skolmaten är äcklig” har generationer av elever lärt sig av äldre kamrater, ofta innan de själva har testat den. Den ska vara äcklig annars är det något fel. Det är en del av attityden, en av de uppfattningar som råder som en oskriven lag i skolans värld. På lunchrasterna är pizzerior, caféer och gatukök fulla av högstadie- och gymnasieelever som byter ut en gratis skollunch mot skräpmat eller godis som de måste betala för. Det som inte blir uppätet i Bamba slängs. Vilket slöseri med resurser och skattepengar!

En annan sådan attityd är att skolan är tråkig. Det ska man tycka, i alla fall inför kollektivet. Om man däremot frågar elever mellan fyra ögon hur de ser på sin skola, så visar det sig oftast att de trivs hyfsat bra och tycker det mesta är ganska roligt, men det är tydligt att de påverkas av alla negativa omdömen som cirkulerar om skolan. De får höra att de vistas i en usel miljö, att deras mat är den billigaste och sämsta som serveras i samhällets regi, att undervisningen inte håller måttet, att lärarna är dåliga, att politikerna inte sätter av tillräckligt med pengar o.s.v. De får en bild av skolans värld som en andra klassens tillvaro och tvingas inse att de inte är prioriterade. I skolan är det därför inte så noga. Man behöver inte komma i tid. Man behöver inte jobba med det man inte har lust med. Man behöver inte göra sina uppgifter eller ta ansvar för att utföra dem korrekt och lämna in dem i tid. Elever har lärt sig genom hela skoltiden att de fritt kan följa sina impulser och att i skolan är allt tillåtet; att de har alla rättigheter men inga skyldigheter.

68-rörelsens ifrågasättande av all sorts auktoritet var på många sätt välbehövlig och sund, men den sköt en bit över målet, medförde en allmän brist på hyfs och ansvarstagande och skapade en acceptans för drullefasoner, något skolan aktivt bidragit till. Merete Mazzarella, professor i litteraturvetenskap, illustrerar detta i programmet En bok, en författare i Kunskapskanalen, början av augusti 2013 där hon berättar hur en lärare ringde upp föräldrarna till en flicka i klassen för att påpeka det olämpliga i att hon varje dag neg och tackade för maten i bamba.

Nästa avsnitt: Testa gränser

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s