Undervisningsmetoder och politisk populism (Kan skolan bättre?)

3

3 februari, 2015 av Harkling

Nya metoder för bantare har kommit på löpande band under årens lopp och allihop introduceras med dunder och brak som lösningen på alla viktproblem. Några månader senare varnar veckotidningarnas löpsedlar för negativa effekter av GI, fem/två och allt vad de heter. Troligen finns bara en enda metod: att dra ner på ”skräpmat” och äta allt men i mindre portioner.

Samma förhållande råder i pedagogiken. Där presenteras varje ny undervisningsmetod som ”den slutgiltiga lösningen”. Den som ska eliminera inlärningssvårigheter, ge alla elever rätt kunskap och göra undervisningen roligare, men precis som med bantningen kommer förr eller senare studier som visar på negativa konsekvenser.

Visst kan lärare göra undervisningen rolig och därmed skapa ett positivt klimat för effektivare inlärning, men då handlar det inte om att ensidigt ägna sig åt PBL eller åldersblandning eller ”egen forskning” eller traggel. Det finns ingen patentlösning som med automatik kan appliceras på allt lärande. Däremot kan en lärare, som har kunskap om många olika metoder och som vet hur inlärning går till, variera sin undervisning genom att låta eleverna pröva olika sätt att arbeta.

Vissa moment måste nötas in och övas mekaniskt, men till och med sådana går att göra ganska lustfyllda om motivationen är den rätta. En utbildad och kunnig lärare klarar att vid behov skapa en sådan motivation och ser vilka insatser som krävs i varje enskilt fall. Det finns däremot inga genvägar för att tillägna sig gedigen och bestående kunskap och därmed inte heller några enkla strategier att ”riva av” för outbildade lärarvikarier.

Enda sättet att höja kvalitén i undervisningen är – återigen – en bättre lärarutbildning, med höga krav och med ambitionen att utifrån tillgänglig forskning ge de blivande lärarna insikt i för- och nackdelar med olika pedagogiska tankar och metoder. Att utveckla optimala arbetssätt är sedan en uppgift för kolleger och skolledning i samarbete. Viktigt att skolan kan enas om någon form av övergripande policy som alla ställer upp på och konsekvent tillämpar.
Däremot bör sättas P för politikers petande i pedagogisk profession. (Avsnittet ”En skröplig 50-åring”)

Nästa avsnitt: Datorn i undervisningen

Annonser

3 thoughts on “Undervisningsmetoder och politisk populism (Kan skolan bättre?)

  1. norah4you skriver:

    En ämnes- och stadiebehörig lärare har som minst förutsättning att kunna individualisera. Ingen klass eller klassammansättning är lika den andra. Eleverna i en vanlig sjua kan även för de som gått alla år i svenska skolan, oavsett var i världen deras föräldrar är födda, variera från svag 4-e klass förmåga att läsa och förstå läst text till att vara skickliga i att läsa ha hög ordförståelse samt nyfikna nog att ha nosat på texter de flesta niondeklassare inte fått i sina händer.

    Skickliga välutbildade lärare som får vidareutbildning betald under årens gång är grundförutsättningen. En annan är att individualisera för att kunna hjälpa eleverna att få rätt verktyg och därmed bättre kunna utnyttja de intressen eleverna har. Att bibehålla nyfikenheten är A och O.

    Gilla

    • harkling skriver:

      Du har helt rätt! Jag kunde inte sagt det bättre själv! 🙂

      Gilla

      • norah4you skriver:

        Tack.
        Men för oss med kunskapen är det egentligen självklart. För de som inte har den är det något de i bästa fall inte förstår.
        I sämsta fall finns det kanske en och annan okunnig som tror att allt går att läsa sig till på nätet….. och att allt som står på nätet är sant….. 🙂

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s