Att avliva myter

Lämna en kommentar

26 februari, 2015 av Harkling

På Dn debatt i dag skriver Inger Enkvist med flera om behovet av en
universitetsreform.
http://www.dn.se/debatt/universitetsreform-behovs-for-att-hoja-kunskapsnivan/ 
Lärosätenas främsta målsättning är inte längre att examinera välutbildade
studenter, utan att till varje pris behålla dem i två terminer så att de
genererar ett antal pengar. Den målsättningen är förstås en anpassning
till vad som händer tidigare i systemet. Sänkta kunskapskrav i grundskola
och gymnasium ger konsekvenser på universitets- och högskolenivå.
(Tidigare avsnitt: “Svenska elever på bottennivå”, “Studentkompetens” I
och II) Diskussionen förs också på https://norah4you.wordpress.com/2015/02/26/nar-kunskap-inte-vardesatts/
I en annan artikel, ”Seven big myths about top-performing school systems” http://www.bbc.com/news/business-31087545 presenterar Andreas Schleicher, (OECD director of education and skills) sju världsomspännande myter han anser felaktigt styra synen på vad som kännetecknar ett lyckat skolsystem.

Märkligt nog har svensk media inte visat något intresse för Schleichers teorier, trots att de – applicerade på svenska förhållanden – ger ett mycket intressant perspektiv.

De sju myterna

1. ”Elever från hem med sämre socio-ekonomisk standard misslyckas alltid i skolan”
2. ”Elever med invandrarbakgrund har sämre förutsättningar”
3. “Allt är en fråga om pengar”
4. ”Små klasser ger bättre studieresultat”
5. ”Offentlig skola garanterar rättvisa och jämlikhet”
6. ”Den digitala världen kräver en ny typ av läroplan”
7. ”De som föds med rätt förutsättningar lyckas i skolan

Forskare, både i Sverige och i andra länder, har de senaste femton åren varit eniga om att socioekonomiska förhållanden är den största anledningen till att en del elever inte når upp till skolans mål och att lärarnas uppgift därför är att arbeta kompensatoriskt, vilket de också gjort. Pisa-testet visar att detta arbetssätt inte gett önskad effekt. Anmärkningsvärt i de svenska resultaten är dessutom att även högpresterande elevers kunskaper sjunker. Förklaringen ligger i ländernas skolsystem och politiska intentioner menar Schleicher och exemplifierar med en jämförelse som visar att 15-åringar från Shanghais mest missgynnade miljöer, når bättre resultat än de mest privilegierade 15-åringarna i USA. USA satsar, precis som Sverige, stora ekonomiska resurser på skolan, men trots det syns i båda länderna en stark socio-ekonomisk påverkan. Sverige har brottats med problemen i flera decennier och under samma period har stora förändringar skett på utbildningsområdet. Skolan har kommunaliserats, lärarutbildningen gjorts om och skolans huvudsakliga roll som kunskapsförmedlare ifrågasatts. Att här finns ett samband är en rimlig slutsats.

Västerländska elever uttrycker i intervjuer att de anser ”tur” vara viktigare än hårt arbete för att lyckas i skolan. Detta som en följd av att lärare i missriktad välvilja tenderar låta elever fortsätta till högre studienivåer utan att ha nått uppställda mål. Så sker ofta i Sverige, men däremot inte i vårt grannland Finland. Där måste varje individ prestera upp till godkändnivå för att komma vidare och där finns från både skola och samhälle en tro på allas förmåga att med hårt arbete och professionell lärarhjälp nå höga studieresultat.
Om förväntningar på elever från socio-ekonomiskt svaga grupper i stället är låga, både från lärare, eleverna själva och deras föräldrar, är det givet att studieresultaten påverkas negativt. Många låga betyg i en klass kan dessutom ge anledning ifrågasätta lärarens kompetens och kan därmed bli ytterligare ett skäl för lärare att ”hjälpa” sina elever genom att dela ut ”snällebetyg”. Sänkta kunskapskrav i grundskola och gymnasium har lett till problem på högskolor och universitet, där man tvingats ordna introduktionskurser på gymnasienivå.

En stor grupp elever från invandrartäta områden lämnar svensk grundskola utan godkända betyg för vidare studier. http://fof.se/tidning/2014/7/artikel/skolans-vaxande-kunskapsklyftor Nyanlända elever har ofta placerats direkt i klasser baserade på den åldersgrupp de tillhör, utan föregående språkintroduktion, vilket påverkar inlärningen negativt i alla ämnen. På grund av bostadssegregeringen kan det ibland handla om klasser där ingen talar svenska och dessutom är risken stor att läraren saknar behörighet.
PISA-proven visar inte att invandrade elever generellt skulle nå lägre studieresultat, men de länder som lyckats överbrygga skillnader av socio-ekonomisk art har prioriterat hög lärarkompetens, tydliga kunskapskrav och en allmänt god standard i skolan.
I Sverige har det sedan kommunaliseringen ansetts viktigare anställa billig, ofta obehörig arbetskraft och Alliansens krav på lärarlegitimation har hittills inte lett till förbättring. Statistik från Skolverket för lå 2013/14 visar att bland lärare på gymnasiet var 48 % obehöriga (samtliga ämnen). Bland lärare i svenska som andraspråk saknade 55 % behörighet!
http://siris.skolverket.se/siris/
Kompetenta lärare gör inte skolan dyrare. Tvärtom. Syd-Korea, som har de högsta resultaten i matematik, har en kostnadsnivå för utbildning som ligger långt under OECD-genomsnittet. I Sverige har resurstilldelningen i fast penningvärde under den senaste 15-årsperioden ökat med ca 35 %. Trots detta har man inte lyckats vända den negativa resultattrenden. Problemet är således inte brist på resurser.
Att individer permanent hamnar utanför samhället på grund av misslyckad skolgång innebär däremot en kostnad för samhället på 10 – 15 miljoner kronor per individ och år enligt en artikel i Veckans Affärer 2013. http://www.va.se/nyheter/2013/10/28/ett-ar-till-valet-sa-mycket-kostar-utanforskapet/

Mindre klasser har länge förespråkats som en väg till bättre undervisning och det blev ett av (S):s vallöften 2014. Pisa-undersökningen ger inget stöd för att små klasser skulle ge önskad effekt. De länder som lyckats bäst i test har, i stället prioriterat professionell fortbildning, konkurrenskraftiga löner och rimliga arbetstider för lärarkåren. I Sverige har man sedan kommunaliseringen arbetat i rakt motsatt riktning. Lärarkompetensen har sjunkit, löner och arbetstider försämrats och fortbildningen i många fall inskränkts till s.k. ”kollegialt lärande”.

I den svenska debatten påstås friskolorna utgöra ett hot mot en likvärdig utbildning. Pisa-undersökningen visar ingen sådan motsättning. De bästa utbildningssystemen klarar att kombinera kvalitet och jämlikhet. PM Nilsson skrev i sin ledare i Di 2015-02-06 om den kvalitetsrapport som Skolverket släppte några dagar tidigare. Av den framgår att de större friskolorna i alla avseenden uppnår bättre resultat än offentligt drivna skolor http://www.di.se/di/artiklar/2015/2/6/ledare-stora-foretag-ar-bast-aven-i-skolan/

Som en följd av globalisering och teknologiska förändringar, har nya ämnen introducerats på skolschemat, i syfte att utveckla elevernas förmåga till eget kunskapsinhämtande och ”livslångt lärande”. Pisa-undersökningarna visar ingen positiv effekt av dessa förändringar. Tvärtom har de länder som behållit ett begränsat antal ämnen i läroplanen och i stället koncentrerat undervisningen på att ge väl förankrade baskunskaper, nått de högsta resultaten. Svenska elevers allt sämre grundläggande färdigheter i läsning-skrivning-matematik har gjort att många individer nu saknar redskap för att tillägna sig ny kunskap och flera studier pekar på att elever med inlärningsproblem av olika slag är de värst drabbade.

Det svenska skolsystemet behöver ett radikalt omtänk, efter att alltför länge ha verkat utifrån ett oprofessionellt och flummigt synsätt, där sociala aspekter har prioriterats på bekostnad av kunskapsinhämtande.
Läroplaner måste skrivas på ett sådant sätt att de garanterar likvärdighet över hela landet och med tydliga målformuleringar för att elever, föräldrar och lärare ska veta vilka färdigheter barn och ungdomar förväntas tillägna sig i grundskolans olika årskurser. En förändring i rätt riktning har påbörjats av Alliansen, men det kommer ta tid innan den får genomslag. Till dess måste resurser prioriteras för de elever som riskerar lämna grundskolan utan fullständiga betyg. Samhället har inte råd att varje år spä på den grupp individer som hamnar i arbetslöshet och utanförskap, samtidigt som svensk arbetsmarknad efterlyser välutbildad och kompetent arbetskraft för att matcha behoven.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s