Rasism, kränkning och objektivitet

Lämna en kommentar

10 mars, 2015 av Harkling

Jag lyssnade på P1 Debatt i februari 2014. Ett program med rubriken ”Hur mycket rasism tål Sverige?” Alexandra Pascalidou var programledare. Med tanke på att licensfinansierade Public Service förväntas stå för objektivitet och inte favorisera någon politisk åsikt, så kan listan över medverkande verka något märklig med sin markanta slagsida av vänsterföreträdare/-sympatisörer, varav en del utmärkt sig för riktigt extrema åsikter:

Patrik Lundberg, författare (rösten bakom den rasistiska kinapuffpåsen), Carl Franks, Judiska föreningen Uppsala o Fp, Caroline Moberg Farraj, muslimsk debattör, Domino Kai, romsk aktivist, Melody Farshin, ståuppare verksam i Megafonen, Mira, Johann, Moa o Stella från Kärrtorpskolan, Mikael Hjerm, professor i sociologi vid Umeå universitet, (som tycker det är bra för mångkulturen när äldre svenskar dör, eftersom de enligt honom är så fördomsfulla), Masoud Kamali, professor (som 2004 utsågs av Mona Sahlin till särskild utredare i diskrimineringsfrågor, vilket ifrågasattes av sju forskare i statsvetenskap), Özz Nüjen, komiker, Alice Teodorescu, jurist, opinionsbildare och skribent, Siabosh Detakhti, Unga mot antisemitism, Abe Bergegårdh, verksam i Vänsterpartiet, Patrick Nzamba, polis, Faje Gani, VD Nöjesguiden, Jan Helin, Chefredaktör Aftonbladet, Paula Bieler, SD Kuriren, Foujan Rouzbeh, Soppkök, Stockholm, Anna Rehnvall, liberala tankesmedjan FORES, Mona Sahlin, S, Fredrik Federley, C (han med idéprogrammet som innehöll månggifte och slopad skolplikt), Caroline Szyber, Kd, Johan Oljeqvist, VD Fryshuset, Seher Yilmaz, ordförande Rättviseförmdelingen, Judith Kiros, Nätforumet Rummet, Mehmet Kaplan, Mp

Tryggt omgiven av åsiktsfränder kunde Pacalidou ostört ifrågasätta, förminska och trycka ner Teodorescu och Bieler, de två hon utsett till dagens hatobjekt. Hon gjorde det på ett så utstuderat oförskämt sätt att hon, tillsammans med Louise Welander (chef och ansvarig utgivare, samhällsredaktionen P1) och Marie-Jeanette Löfgren (producent P1 Debatt), senare tvingades be Teodorescu om ursäkt, något Karin Olsson, kulturchef på Expressen, tyckte var fel. Det tyckte däremot inte Sanna Rayman i ledarbloggen på SvD Opinion. Hon levererade en rejäl salva mot Pascalidous programledarstil och avslutade med orden: ”..det är en rimlig begäran att public service levererar debatter där man som lyssnare kan ta del av argumenten utan att störas av att moderatorn är ohyfsad och skriver mig på näsan genom att göra det övertydligt klart vilka deltagare hon tycker är jättejättedumma. Det klarar jag nog av själv, tack så mycket.” http://blog.svd.se/ledarbloggen/2014/02/04/pascalidou-teodorescu-bieler/

Nästan exakt ett år senare meddelade Pascalidou att hon skulle lämna Sverige på grund av det hat hon mött som programledare i ”Ring P1”. De närmsta dagarna efter hennes besked vimlade sociala medier av sympatiyttringar för henne och förtvivlan över hennes beslut att lämna Sverige, men det visade sig snart inte handla om någon permanent flytt, utan bara om en liten semestertripp för att slicka såren.

Under hennes frånvaro för fjortiskanalen P3 i ”Veckans Boss” kränkningstraditionen vidare i något som ska föreställa humor och satir. Ja, jag vet att jag är för gammal! Kanalen vänder sig till åldersgruppen 15-35 år. Att någon 15-åring kanske fortfarande uppskattar användandet av ordet ”bajskorv” (som borde vara passerat på dagisstadiet) och tycker det är coolt med många svordomar kan hända, men gör man det när man är 30-35? Det som ska föreställa satir blir bara plumpa påhopp och vad som är roligt i programmet begriper programledarna själva, att döma av skratten, men troligen inte så många av lyssnarna, vilket visat sig efter senaste sändningen, där Alice Teodorescu återigen var föremål för trakasserier och dumma kommentarer med vänstervinkel. Tydligen är det oförlåtligt att hon, som invandrare, inte ser sig som ett offer, inte är fattig, outbildad, arbetslös, vänstersympatisör och bosatt i utanförskapsområde och för det ska hon hudflängas. Adjektiven som användes för att beskriva henne i programmet hade säkert föranlett DO-anmälan om de gällt någon med ”rätt” politisk uppfattning, men tydligen är ”husblatte” mindre kränkande än ”negerkung” i svenska kultur- och mediesammanhang. Berättigad kritik bemöttes av Anne Sseruwagi, chef Sveriges Radio Malmö och ansvarig utgivare för Tankemedjan i P3. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx  Hon försöker tona ner det hela och säger bland annat:
Debatt har uppstått framförallt kring en lösryckt mening där man i förbigående utmanar Teodorescu ”att inte vara husblatte”. Det har tolkats som ett exempel på rasism och partiskt ´vänstervridning´.
Det är olyckligt att det uppfattats på det sättet och det har naturligtvis inte varit redaktionens avsikt. Självklart vill vi inte heller ge näring åt näthat och kvinnoförakt. Vi står för alla människors lika värde och när Tankesmedjan sparkar, sparkar man uppåt och åt olika håll politiskt, både vänster och höger.”

I de program som sänts hittills har det emellertid inte varit fråga om några vänstersparkar. De fem, som förutom Teodorescu, har utsatts för Tankesmedjans ”satir” är inte några vänstersympatisörer. Om den licensfinansierade P3-kanalen ska leva upp till kravet på objektivitet, så kan kommande program behandla till exempel Tobias Hübinette, Sorian Ismail, Mona Sahlin, Margot Wallström, Henrik Arnstad och Rossana Dinamarca. De borde samtliga vara tacksamma satirobjekt. Men då skulle nog orden väljas med större omsorg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s