Läser du kritiskt eller sväljer du och rapar upp?

4

15 april, 2015 av Harkling

Ända sedan 70-talet har svenska läroplaner betonat vikten av att lära eleverna kritisk granskning, det vill säga att inte bara svälja allt de hör, ser och läser, utan att ifrågasätta, kritisera och kolla källor. Det är en mycket bra ambition, men någonstans gick det snett. Det senare generationer svenska elever (påhejade av vissa politiker) lärt sig kritisera är lärarna, betygen och de krav som skolan ställt. De som avslutade sin utbildning före 1990 har däremot förstått att vad det handlar om. De har dessutom fått baskunskaper och färdigheter som gör det möjligt för dem att göra kritisk analys och källgranskning av den information de får, i stället för att bara gapa, svälja och rapa upp.

Att behovet av sådan kunskap är absolut nödvändig visas i en artikel publicerad i DN 2015-04-10 med rubriken ”Arbetsförmedlingen: Permanenta dagens höga invandring”
Och i ingressen läser man:
” För att klara välfärdens finansiering behöver vi få hit upp emot 100.000 nya invandrare per år, säger Af:s generaldirektör Mikael Sjöberg.
– Minskar vi invandringen så minskar vi också våra framtida intäkter.”

För den som väljer att bara läsa rubrik och ingress blir slutsatsen att fortsatt svensk välfärd är beroende av en hög invandring. Den som orkar läsa hela artikeln och kanske också kollar upp statistik och fakta får en helt annan bild:

”Förmedlingens nya rapport om Nettoinvandring, sysselsättning och arbetskraft visar att antalet svenskfödda i arbetsför ålder fortsätter att minska (…) Sedan 2008 har sysselsättningsgraden bland de med eftergymnasial utbildning ökat med knappt 5 %, medan motsvarande siffra i gruppen med gymnasieutbildning är ca 1,5 %. För de som saknar gymnasieutbildning ser det däremot mörkt ut.(…) 2014 fanns 77.000 arbetslösa utrikes födda med högst förgymnasial utbildning inskrivna hos Arbetsförmedlingen. Det är 40.000 fler än 2005, eller en 108-procentig ökning. För denna grupp kvarstår arbetslösheten på en hög nivå även efter lång tid i Sverige, visar registerdata. Bland de utan gymnasium som invandrade under 1990-talet var arbetslösheten fortfarande 2012 mellan 20 och 30 procent. För de som kommit mellan 2006 och 2011 saknade hela 70 procent eller mer ett arbete 2012.”

Av denna text framgår
1. att en stor grupp invandrare fortfarande efter 15-20 år i Sverige inte har jobb, vilket rimligtvis innebär att de lever på försörjningsstöd

2. att denna grupp har ökat katastrofalt sedan 2008, det vill säga efter Alliansens uppgörelse med Miljöpartiet

3. att de 77 000 utan gymnasieutbildning, som i dag är inskrivna hos AF sannolikt inte kommer vara i arbete om 15-20 år.

I den belysningen framstår Sjöbergs uppmaning som mycket märklig och inte blir den mer relevant när man fortsätter i artikeltexten:

”Arbetsförmedlingens beräkning förutsätter en fortsatt jobbtillväxt och en 64-procentig sysselsättningsgrad. Däremot har man inte tagit hänsyn till de ökade samhällskostnader i form av försörjningsstöd, som det medför att ha ett stort antal individer utanför arbetsmarknaden.”

Enligt Jan Ekbergs rapport ”Invandringen och de offentliga finanserna” (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, 2009:3) http://eso.expertgrupp.se/rapporter/20093-invandringen-och-de-offentliga-finanserna/ (som man får anta har legat till grund för den borgerliga regeringens migrations- och integrationspolitik eftersom den bär Regeringskansliets logga) så krävs en förvärvsfrekvens bland utrikes födda på 72 % för att hamna på 0-läge, det vill säga en nivå där kostnaderna inte överstiger intäkterna. Vidare är det intressant att titta på skillnaden i definition av orden ”sysselsättning” och ”förvärvsarbete”. Sysselsatt är den som arbetat en timma under en vecka då statistikundersökningen genomfördes. Att 64 % redovisas som ”sysselsatta” behöver alltså inte betyda att de är självförsörjande = förvärvsarbetande.

Vore det inte, ur ett svenskt samhällsekonomiskt, bättre att satsa mer på riktad arbetskraftsinvandring i tydliga bristyrken?” undrar journalisten i artikeln då och får av Sjöberg svaret:
” I en helt fredlig värld skulle det vara ett effektivt sätt att försörja Sverige” men han tycker debatten är alltför fokuserad på kostnader.

Den kritiske läsaren undrar nu: Kan vi bortse från kostnaderna? De ska betalas av ”någon” och det betyder att ”någon annan” måste avstå eftersom resurserna inte är oändliga. Vem ska betala? Hur ska prioriteringar göras? Svaret på den frågan framgår inte i artikeln.

GP ifrågasätter Arbetsförmedlingens uttalande i sin ledare ”Blanda inte korten”, http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.2684875-blanda-inte-korten 14 april .

Di:s ledare 10 november 2014 hade rubriken ”Regeringen måste minska kostnaden för migrationhttp://www.di.se/artiklar/2014/11/10/ledare-regeringen-maste-minska-kostnaden-for-migrationen/

Här ger DN-artikelns rubrik en helt annan bild än Di-ledarens, men hur ska den som hämtar all information från bara en källa – och i värsta fall bara tillgodogör sig budskapet i rubriken – kunna ta ställning på ett objektivt sätt? Kritisk läsning och källkontroll är viktiga kunskaper för individer i en fungerande demokrati. Det fordrar lite merarbete, men alternativet är en passiv väljarkår som lätt låter sig manipuleras.

Annonser

4 thoughts on “Läser du kritiskt eller sväljer du och rapar upp?

  1. SasjaL skriver:

    För den som väljer att bara läsa rubrik och ingress blir slutsatsen …

    Detta nyttjas flitigt av media, när de vill vara med och påverka budskapet till vad dom anser vara lämpligt. Att dom i bästa fall garderar sig och lämnar relevant information till senare i artikeln, förändrar inte mycket. Genom att t.ex. göra det svårare att läsa texten med att skriva långa tunga stycken, så kan de relativt enkelt förhindra att alla läser hela texten och får därför en annan bild an vad det egentligen är frågan om.

    Det senare generationer svenska elever (påhejade av vissa politiker) lärt sig kritisera är lärarna, betygen och de krav som skolan ställt.

    Då när jag gick på gymnasiet 1981-85 (4T), blev vi direkt uppmanade av lärarna i de tekniska ämnena att ifrågasätta det dom sa på lektionerna, när det fanns anledning. (I kontrast till den lärare i litteraturhistoria, som ansåg att det var det klart viktigaste ämnet vi lärde oss där … Inser att ämnet har sin funktion för språkförståelse, men det var inte upplagt för det, utan det handlade mer om vilka författarna var och när de levde.) Detta förutsatte givetvis legitima argument och är ett sätt att lära sig att tänka kreativt och inte så ensidigt, som allt för många inom politiken och media idag gör. Ett av de största problemen då var att både lärare och elever i någon grad insåg att betygssystemet var relativt och därför uppenbart orättvist. En 5:a i ett ämne då behövde nödvändigtvis inte spegla kunskaperna m.a.o., då det blir taget ur ett sammanhang. Betygen handlade mer om att ett visst antal betygsnivår skulle fördelas efter ett givet mönster, inte kunskaperna. Standard- och nationella proven i några få ämnen rättade till detta i viss grad, men inte helt. Har turligt nog därefter aldrig behövt söka jobb med betyg som referens, utan i stället via handlingskraft, intresse och uppvisat genuint kunnande. Tjänar därför mer än dubbelt så mycket idag efter skatt, jämfört med vad jag fick i början av min arbetskarriär.

    Dagens nämnda kritik blir mer som att en läkare ordinerar enbart smärtstillande mot benbrott. Dvs. behandling av symtom isf att hantera kända och ”botbara” orsaker. (Smärtstillande medel, vilket är den mest ”populära” läkemedelskategorien, är symtomhämmande, inte botande. Vissa kan dock ta bort inflammationer i viss grad.)

    Ett kravlöst samhälle blir ett utvecklingslöst samhälle och högt troligt regressivt i längden, vilket samma samhälle dyrt får betala för.

    Arbetsförmedlingens beräkning förutsätter en fortsatt jobbtillväxt och en 64-procentig sysselsättningsgrad.

    Enligt en vänsterpolitisk eller högerpolitisk beräkningsmodell? Den förstnämnda varianten brukar vara styrd av vilka som sitter vid makten …

    Liked by 1 person

    • harkling skriver:

      Du har rätt i att betygen under en period sattes på ett märkligt sätt, beroende på en utbredd missuppfattning att normalfördelningskurvan måste följas även inom klassen. Detta rättades till efter några år och berodde nog, som så ofta varit fallet, på otydliga formuleringar i läroplanen, vilka ledde till felaktig tolkning.

      Gilla

      • SasjaL skriver:

        Inte bara inom klassen … Här i Karlstad påverkades även nivåerna mellan klasserna och de olika gymnasierna, vilket gynnade det där förhållandevis skoltrötta elever gick tvååriga linjer med förhållandevis liten mängd teori på schemat. Detta nämndes i förbifarten av en av våra lärare i samband med ett tillfälle när terminsbetygen skulle sättas, vilket orsakade en del reaktioner i klassrummet … Vilka gymnasier som blev missgynnade, borde inte vara svårt att räkna ut.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s