Det ängsliga debattklimatet

Lämna en kommentar

30 juni, 2015 av Harkling

Åsiktskorridoren har diskuterats i Almedalen i kväll (30 juni) där Alice Teodorescu och Rossana Dinamarca representerade motpolerna. Programmet ”Debatt” i SVT avslutade vårsäsongen med frågan ”Vad får man egentligen säga i Sverige?” detta med anledning av att Karl Ove Knausgård jämfört svenskarna med (enögda cykloper). Rädslan att uttrycka sig kränkande och/eller diskriminerande hämmar svenska debattörers vilja att tala klarspråk anser han. Debatten om debatten har förts under lång tid i Sverige och vad som är diskriminerande och vem som blir diskriminerad är strängt reglerat och avgörs av kulturföreträdare och media. Det behövs inte mycket för att någon ska känna sig kränkt. Speciellt utsatta verkar kändisar med vänstersympatier vara.

Om det beror på Knausgård eller handlar om en på egen hand förvärvad insikt må vara osagt, men något verkar vara på gång. När Anna Dahlberg, Expressen, 2 juni tog Aftonbladets chefredaktör Karin Pettersson i hampan och kallade henne ”den som har bildat skola i att släpa människor i smutsen” för att sedan ifrågasätta hennes påstående att det inte finns något problem med det svenska debattklimatet, så kan detta bara tolkas som en senkommen, men välbehövlig insikt. http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/aftonbladets-debattmarodorer/ Dahlberg oroades över att väljare på grund av det svenska debattklimatet, där vissa frågor inte får diskuteras i statistik och siffror, driver väljare i famnen på ”främlingsfientlighetens hatarskaror”. Oklart hur detta epitet identifieras. Inte menar hon väl att de 15 – 20 % som i dag uppger att de sympatiserar med SD skulle ingå i ”hatarskarorna” och därmed vara rasister? (Begreppet rasism behandlades i föregående avsnitt här på bloggen.) Snarare rör det sig om väljare som tittat på just statistik och siffror och som därför ifrågasätter Sveriges förmåga att ekonomiskt klara mottagandet och integreringen av en stor mängd asylsökande. Väljare som ser problem med utbildning av analfabeter och lågutbildade. Väljare som ser att möjliga jobb är för få och att alltför många individer därmed hamnar i bidragsberoende och blir en kostnad i stället för den skattebetalande föryngringsfaktor som politikerna gjort till motiv för ett fortsatt högt asylmottagande. Väljare som ser att det inte finns bostäder i tillräcklig mängd och att samhället därför lägger orimliga summor på alltför lång vistelse i asylboenden. Väljare som ser hur kriminalitet och radikalism frodas i förorter där man lever efter egna lagar och där polis, ambulans och brandkår inte tillåts utföra sina arbetsuppgifter när de kommer för att hjälpa.
Det dessa väljare ser är inte hela bilden av svensk invandring, men det är en bild som existerar och som är alltför oroande för att ignoreras, sopas under mattan och förnekas.
Men ”om detta må vi icke berätta” (för att travestera ett känt uttalande av en f d statsminister).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s