Är DN vänsterorienterad?

Lämna en kommentar

3 juli, 2015 av Harkling

Flera källor, t.ex. Kent Asps rapport, Göteborgs universitet, 2006 http://jmg.gu.se/digitalAssets/1284/1284227_nr38.pdf eller Ivar Arpis artikel i Magasinet Neo 2014, http://magasinetneo.se/okategoriserade/jo-den-svenska-journalistkaren-ar-gron/
har visat att svenska journalistkårens politiska preferenser ligger till vänster, med en klar övervikt för Miljöpartiet, vilket inte stämmer överens med majoriteten av väljarkårens uppfattningar. Detta sätter rimligtvis sin prägel på nyhetsrapporteringen. I Sverige heter de största opinionsbildarna DN och SVT och de refererar dessutom ofta till varandra. Söker man information om DN:s journalister och skribenter visar sig att många har uttalade vänstersympatier. Den som bara får sin information från dessa två källor och lever i tron att åsikter och nyheter där förmedlas på ett objektivt sätt och utan ställningstaganden, riskerar få en vinklad bild av verkligheten.

I DN 1 juli 2015 finns en artikel med rubriken ”Oförnuft och känsla härskar”. http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ofornuft-och-kansla-harskar-i-var-tid/
Författare är Sven-Eric Liedman, professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet.
”Med anspelningar på känslor och vaga föreställningar växer sig nationalismen stark.” konstaterar Liedman i ingressen. Hela artikeln är ett angrepp på Sverigedemokraterna och Liedman är naturligtvis i sin fulla rätt att framföra dessa åsikter, men märkligt nog görs det med hjälp av just ”anspelningar på känslor och vaga föreställningar”, utan en enda fakta- eller källhänvisning och med påståenden som är oerhört lätta att slå hål på. Till exempel anser han att diskussionen om organiserat tiggeri bottnar i ”rykten och lösa förmodanden”. Han måste ha missat både Kalla fakta i TV4 13 maj i år, de uppgifter som kom från polisen några dagar senare och åtskilliga tidningsartiklar i bland annat DN(!), Aftonbladet och Expressen. Det tycks också ha gått honom förbi att flera politiska partier (förutom SD) föreslagit olika typer av åtgärder för att komma till rätta med problemet (som enligt Liedman inte existerar). Nog bör man förutsätta att det då handlar om lite mer än ”rykten”? Men han hänvisar till ”energiska samhällsforskare och goda journalister” som nu arbetar hårt för att avslöja sanningen. Det vore intressant att veta vilka dessa ”goda forskare och journalister” är och vilka han definierar som motsatsen, alltså lata och onda/dåliga, men någon sådan information ger han inte.

Sedan kommer han in på flyktingmottagandet och påstår att ”inget samhällsproblem diskuteras lika mycket”. Han definierar det alltså som ett samhällsproblem, men det tar han raskt tillbaka i det följande resonemanget. Att invandringen skulle medföra kostnader för samhället är en lögn enligt Liedman. ”Det spelar ingen roll att ekonomer och andra försäkrar att kalkylen är felaktig. Sverige är tvärtom beroende av invandring”, påstår han och negligerar därmed Jan Ekbergs (professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet i Växjö) forskningsrapport ”Invandringen och de offentliga finanserna”. http://eso.expertgrupp.se/rapporter/20093-invandringen-och-de-offentliga-finanserna/ som skrevs för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi och lämnades över till Finansdepartementet 2009.

Di har publicerat ett antal väl balanserade artiklar i ämnet, t.ex. denna ledare av P M Nilsson, http://www.di.se/di/artiklar/2014/11/10/ledare-minska-kostnaden-for-migrationen/ men även dessa har Liedman missat (valt att missa). kanske är P M Nilsson inte en ”god journalist” mätt med Liedmanska mått. Förutsättning för att asylinvandringen inte ska bli en skenande kostnad är att handläggningstider förkortas och fler kommer i arbete snabbare. Detta borde inte ha undgått herr Liedman.

”I radions och SVT:s nyhetssändningar förhåller man sig artigt neutral i kampen mellan vettigt och ovettigt”, fortsätter Liedman. Man behöver inte vara Sverigedemokrat för att ifrågasätta den ”artiga neutraliteten”. Di, är däremot klart saklig i sin rapportering och tillämpar inte den ”svart eller vitt”-journalistik som bara verkar fördummande och tycks utgå från att nyhetskonsumenter saknar egen tankeförmåga.

Liedman har också synpunkter på ordet ”EU-migranter”. ”Vilket ord”! utbrister han, utan att motivera eller föreslå något bättre. Skulle ”representanter för social turism” kanske passa? Uttrycket ”social turism” myntades av Göran Persson och väckte i alla fall inte då några protester. Hur som helst anser Liedman att vi i Sverige är rädda. För EU-migranter, för flyktingar och, konstaterar han: ”Till och med den gamla rysskräcken har fått nytt liv”. Man får väl utgå från att han anser samtliga dessa rädslor helt obefogade, trots regeringsåtgärder!

Därefter kommer ett påstående man helhjärtat kan instämma i:
”Det är en upplysningskultur, en i bästa mening kritisk kultur där det självklara sätts i fråga och sunda förnuftet får den roll som det ska ha (…) Men klarar vi av detta, när rykten och lösa förmodanden ger samma snabba mättnad som skräpmat?”
Professorn och jag gör dessvärre inte samma tolkning av begreppet upplysningskultur. Hans eget bidrag, i form av DN-artikeln, saknar de för trovärdigheten så viktiga referenser som borde vara självklara i ett inlägg med akademisk prägel. I stället tillämpar han just den typ av subjektivt resonemang byggt på ”känslor och vaga föreställningar”, som han inledningsvis har ifrågasatt.

Efter att ha läst och funderat över artikeln gör jag en slagning på professor Liedman. Den 76-årige professorn visar sig vara en hängiven marxist. Eller marxian, som han själv föredrar att kalla sig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s