Vem ska få skattesubventionerad specialmat?

Lämna en kommentar

7 juli, 2015 av Harkling

Hanne Kjöller är en av de journalister jag gärna följer i DN. Dagens (2015-07-07) artikel ”Dyra droppar på recept” http://www.dn.se/ledare/hanne-kjoller-nojda-kunder-viktigare-an-regelefterlevnad/ är knivskarp och tycks väcka starka reaktioner. På sociala medier har genomslaget under morgonen varit stort. Artikeln handlar om en veganfamilj som vill ge sin baby mjölkfri bröstmjölksersättning. Sådan finns att köpa på apotek till det facila priset av 500 kr per burk. Eftersom det i längden skulle bli ganska dyrt tog man strid i ett antal instanser och fick till slut (i gott sällskap av andra familjer) recept på ersättningen, vilket alltså innebar att den kunde köpas skattesubventionerat. Att Kjöller är kritisk till detta framgår tydligt av artikeln. Det är lätt att instämma, men är det egentligen så självklart? 

Man kan dra längre gående paralleller till det här fallet. Det gjorde jag och hamnade i en diskussion som kulminerade i ett frågetecken. Det skulle vara intressant att få synpunkter/förklaringar på det dilemma som uppstod. Mitt resonemang ser ut som följer:

Många skolor (alla?) serverar numera i bamba ett vegetariskt alternativ. Mig veterligt har detta aldrig ifrågasatts, kanske för att vegmat för det mesta är billigare än standardmaten. Barn med allergier av olika slag får specialkost; inget att säga om det heller. Sen har vi de som av religiösa skäl inte äter den ordinarie maten, till exempel där fläskkött ersätts av halalkött från nöt och får. Sådan kost blir rimligtvis dyrare och här är det inte fråga om medicinska motiv. Visserligen säger skollagen att skolan ska vara avgiftsfri, men handlar det inte då om politiskt uppställda basmål? Om någon på grund av övertygelse – religiös eller ideologisk – vill ha något som går utöver det samhället erbjuder, så borde man väl i logiskens namn även här få stå för notan själv? Precis som Kjöller tycker i fallet med veganerna?

Det var här som diskussionen spårade ur. Min diskussionspartner ansåg inte att det var jämförbart. När det gällde veganer handlade det om idéer tyckte han, men erkände efter viss tvekan, att även religiösa motiv är en fråga om idéer. Dock ansåg han att det ändå finns en skillnad. Vari denna skillnad i så fall skulle bestå kunde han inte förklarai, utan konstaterade att det var bara så han ”tyckte”. Och visst kan man tycka och ha åsikter, men själv tycker jag inte det räcker att tycka när det handlar om skattefinansierade angelägenheter. Då vill jag ha en logiskt godtagbar motivering och ett konsekvent handlande. Antingen subventionerar man i de aktuella fallen fullt ut både skolmaten och bröstmjölksersättningen, eller också låter man ”kunderna” (uttrycket används i artikeln) stå för kostnaderna själva.

Vad tycker du?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s