Årets bild?

Lämna en kommentar

8 september, 2015 av Harkling

Patrik Engellau skriver på bloggen ”Det goda samhället” om vad som hänt sedan bilden på den lille Aylan Kurdi publicerades. Hur kunde en bild så totalt förändra synen på flyktingsituationen och var denna förändring en svensk företeelse, eller var reaktionerna de samma i andra länder undrade Engellau. Han undersökte hur ett tiotal europeiska tidningar kommenterade bilden och kom fram till att de rapporterade på ett annorlunda sätt än de svenska.

Jag kan späda på undersökningen med att referera till den italienska tidningen ”Corriere della sera” som har intervjuat fotografen.

”Jag kom till världen för att ta den här bilden. Den är min livsuppgift”, säger hon.

En artikel berättar om hur italienare, från anonyma medborgare till påven, på något sätt engagerar sig för att hjälpa flyktingarna och i en annan skildras hur boende längs den turkiska kusten nattetid hör skriken från havet när gummibåtarna kapsejsar. En av de intervjuade får frågan varför polisen inte stoppar båtarna från att ge sig ut och svarar: ”Tro mig, de är alldeles för många! Fram till i går kväll gick en båt var tionde minut. Inte ens nu görs något, trots att hela världen riktat sin uppmärksamhet hit.”

Det vore märkligt om inte detta blir ”årets bild”. Den är så oerhört provocerande. Aylan ligger på en sandstrand vid havet, en strand där turister och andra badat, solat och njutit hela sommaren. En liten död pojke ska inte ligga på en sådan plats. En liten död pojke som dessutom ser ut som om han lika väl kunde vara en liten sovande pojke i en svensk barnsäng. Jag såg den första gången på italiensk twitter, utan mer textupplysning än att det rörde sig om ett flyktingbarn. Den var som en örfil mitt i den egna idyllen och jag var uppenbarligen inte ensam om den känslan, men senare började jag fundera över vad det är som gör att just den bilden berör så många så djupt? Vi har ju matats med vidriga bilder så länge TV, och senare internet, har funnits och hunnit bli ganska avtrubbade.
Ett försök till bildanalys kan ge en förklaring. Aylans huvud är stort i förhållande till kroppen, som på alla små barn, och knäna böjda som i fosterställning. Han ligger där, liten och övergiven, på en öde strand. Alla som varit i närheten av psykologistudier vet att sådant väcker människors beskyddarinstinkter, alla som sysslat med reklam vet att en sådan bild har mer genomslag än de mest väl valda ord. Det är en bild som skulle kunnat illustrera Reinfeldts tal om öppna hjärtan.

När den första, chockartade upplevelsen lagt sig kan man börja tänka i mer kritiska termer. Var det fotografen som hittade pojken? Vad gjorde hon då? Rimligen undersökte hon om han var vid liv och påkallade hjälp. Men sen? Hur tänkte hon? Hur många bilder tog hon? Vilken var hennes avsikt? Var det rätt att publicera en sådan bild?

Engellau misstänker att bilden gett upphov till en ”organiserad mediainsats” och nu, med några dagars distans får han stöd från andra som med rätta ifrågasätter hur den utnyttjas för att föra fram olika politiska budskap. På samma sätt som traditionell reklam används bilden för att manipulera och folk låter sig manipuleras. Men tänker man krasst kommer ingenting att förändras av att kändisar går ut med upprop och får trendkänsliga, välmående storstadsbor att ställa upp på jippon och till intet förpliktande ordbajsardemonstrationer under några veckor. Verkligheten, i form av bostäder, utbildning, jobb – INTEGRATION – finns kvar och för detta finns fortfarande ingen plan.

Varje natt drunknar nya människor när skrangliga, överfulla båtar går under. Varje dag strömmar nya människor in i EU. Varje dag blir kaoset i de mottagande länderna allt värre.

Hans Rosling, den pedagogiske professorn som uttalade sig i måndagens Aktuelltsändning, ifrågasätter det transportörsansvar som under lång tid gjort att flyktingar inte tillåts flyga in i Europa. Rosling går så långt att han utnämner flyktingsmugglarna till hjältar, vilket får i alla fall mig att ifrågasätta hans trovärdighet. Han kritiserar att Sverige använder så stor del av biståndspengar för att klara asylmottagningen, något som går ut över den majoritet som blir kvar i närområdets flyktingläger, och vill att biståndspengarna ska gå dit i stället. Detta, påpekar han, skulle få till följd att asylmottagandet kan komma att finansieras med nedskärningar i välfärden. Kommer inställningen till flyktingmottagande i nuvarande omfattning vara lika positiv när majoriteten av Sveriges skattebetalare har fått detta klart för sig?

Flyktingströmmen från Syrien är en uppgift för europeiska politiker att lösa, kanske deras största dilemma sedan andra världskriget. Någon förändring sker inte förrän kriget och isis-härjningarna har stoppats och om Sverige fortsätter ta emot lika många flyktingar som hittills och på samma lösa boliner, så riskerar vi ökade spänningar mellan olika grupper, ökade klyftor i samhället och en nedmontering av den välfärd vi inte längre kommer ha råd att finansiera.
Att tillbringa flera år på svensk flyktinganläggning, i väntan på besked om uppehållstillstånd och ett eget boende, är inte mycket bättre än att befinna sig i flyktingläger i närområdet och det har också bekräftats i form av en rad protestaktioner på de svenska förläggningarna, där missnöjda flyktingar hotat med att återvända till Syrien. Sådana uttalanden är definitiva kvitton på Sveriges misslyckade asylpolitik.

Massiva insatser för fred samt de påbörjade förhandlingarna för ett större ansvarstagande från övriga EU-länder är i nuläget det viktigaste för att försöka komma tillrätta med en situation som blir alltmer ohållbar för varje dag. Att bara öppna hjärtan räcker inte. Det behövs lite hjärnverksamhet också. Inte för Aylans skull. Han är bortom allt beskydd, men för alla de andras.

Orsetto

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s