Bokmässan 1 (Undervisningen i Svenska som Andraspråk fortsatt lågprioriterad)

Lämna en kommentar

1 oktober, 2015 av Harkling

Bokmässan brukar jag inte missa, trots köer och trängsel som nästan framkallar panikångest. Årets besök gav uppslag till två blogginlägg. Här  nr 1:

Efter att ha lyssnat på några framträdanden och letat upp de montrar jag bestämt på förhand att besöka, strövade jag omkring på måfå och hamnade hos Skolinspektionen, där vi hade ett intressant samtal om undervisningen i svenska som andraspråk. Det resulterade i att jag ombads maila in mina synpunkter som jag fick starkt gehör för.

Nästa dag fanns i GP en artikel som tog upp just de frågor jag diskuterat med representanterna i montern och till den refererade jag i mitt mail till inspektionen:

…Synpunkter på undervisningen i svenska som andraspråk
1. Under tidigt 90-tal var ämnet SVA fortfarande nytt och det fanns bara ett fåtal lärare med adekvat utbildning. Samtidigt hade vi en stor inströmning av flyktingar till följd av Balkankrisen. Att ett visst kaos uppstod i den situationen är förståeligt. Däremot inte att det fortfarande består! Det saknas fortfarande behöriga lärare och tjänster tillsätts fortfarande med obehöriga, många gånger av rent ekonomiska skäl! Nyanlända elever placeras in i befintliga klasser, ibland utan någon introduktion alls. (På den punkten var det bättre på 90-talet, då det fanns ITK-klasser på de flesta ställen.) Ingen nationell plan existerar för hur mottagande och undervisning ska se ut och kommunernas ”lösningar” visar oftast total brist på såväl kompetens som insikt och tycks utgå enbart från ekonomiska aspekter. Resultatet visar sig i Pisa-undersökningar och utanförskap.
2. Utbildningen i SVA/Sfi varierar, liksom de sökande till den. Min egen erfarenhet av B-nivån var lysande, vilket man inte kan säga om C-nivån (2002). Bland mina ”kursare” där fanns flera som helt saknade lärarbakgrund och som inte hade svenska som modersmål. Ansvarig för kursen var en gymnasielärare i svenska, alltså inte i SVA.
3. Lärarlegitimation i SVA ges automatiskt till lärare med inriktning mot lägre årskurser (1-3), utan att dessa har studerat ämnet i fråga. Ansvariga har tydligen inte klart för sig att svenska och svenska som andraspråk handlar om två skilda ämnen, som förutsätter olika metodik, med hänsyn tagen till ålder och tidigare språk-/utbildningsbakgrund.
4. Kommunerna verkar i de flesta fall ha misslyckats med SVA-undervisningen, men i den friskola där jag jobbade (ESG, Göteborg, med 32 olika nationaliteter representerade) lyckades vi till 100 % lotsa våra elever fram till godkänd svenska, framför allt tack vare ett kompetent ledarskap som innebar tilltro till (de behöriga) lärarnas bedömning och kunnande och en generös resurstilldelning för de elever som behövde extra stöd. Dessutom krav på ordning och reda och på elevernas egna ansträngningar upp till rimlig nivå.
Stöd för mina synpunkter finns, som av en händelse, i en GP-artikel i dag (2015-09-27, länk saknas) med rubriken ”Ännu för få blivande lärare” skriven av Anna Liljemalm.
M v h

På måndagen kom ett mail med beskedet att min skrivelse hade vidarebefordrats till Skolinspektionen, Göteborg för kommentar.
På tisdagen kom mail med kommentar. Kommentaren bestod av ett tack för synpunkter och meddelandet att skrivelsen kommer arkiveras. Ett strålande exempel på att svensk byråkrati fungerar som byråkrati förväntas fungera! Jag är säkert inte den enda som skickat in liknande synpunkter – problemen är välkända och omdebatterade sedan länge – men inget händer.

Vid lördagens besök i montern frågade jag hur mycket Skolinspektionen egentligen kan påverka; hur stort inflytande de har på politiska beslut. Svaret var nedslående. I princip inget alls.

I gårdagens (2015-09-30) nyhetssändningar kunde vi höra att antalet elever som går ut 9:an utan godkända betyg fortsätter öka och att det handlar om invandrade elever, som saknar behörighet för gymnasiestudier och därmed kan förväntas utgöra ytterligare påspädning av ungdomsarbetslöshetsstatistiken. GP, papperstidningen, skriver i dag (2015-10-01) om detta i artikeln ”Betygsklyftorna allt större”. (Länk saknas ännu).

Partiledarna är rörande eniga om att fler måste komma i jobb, men ingen har ännu lagt något realistiskt förslag på hur det ska göras möjligt. Det handlar mest om önsketänkande som MÖJLIGEN kan ge jobb till några hundratal, men de stora grupperna utanför arbetsmarknaden behöver mer än konstgjord andning. Framför allt behöver de tillräckliga språkkunskaper för att bli anställningsbara.

Man kan anta att åtgärder, som verkligen skulle ge resultat, blir för dyra att genomföra och problemen därför tillåts accelerera. Här står ansvariga politiker inför ett val mellan att å ena sidan ta kostnaden eller att, å den andra, reducera antalet mottagna asylsökande till en nivå som svensk ekonomi klarar av utan att behöva ställa olika gruppers intressen mot varandra.

DET valet undviker Sveriges politiker. Vi anar redan konsekvenserna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s