Kommunal lärarerfarenhet

Lämna en kommentar

3 oktober, 2015 av Harkling

Lärarerfarenhet

Mia (som egentligen heter något annat) och jag sågs i går för att äta, ta ett glas vin och tjôta lite. För 15 år sedan jobbade vi båda i vuxenutbildningen. Sen gick jag över till högstadiet på en friskola och Mia fick så småningom tjänst på högskolan i en annan stad och hamnade därefter på gymnasiet. Båda gångerna handlade det om långa resor för henne. Det blev tröttsamt i längden och i höst har Mia bytt till kommunal grundskola på hemmaplan och undervisar nyanlända högstadieelever i svenska. Mia är chockad. Hon berättade om sin första upplevelse av grundskolan där hon aldrig jobbat tidigare:

”Jag sa upp mig från gymnasietjänsten i somras men måste jobba kvar under uppsägningstiden. Arbetsgivaren skulle ju ha tid att hitta en efterträdare. När jag slutade sista september hade någon ny fortfarande inte anställts. En pensionerad lärare, som bara kan jobba tre dagar i veckan är tills vidare en del av lösningen, övriga två dagar får mina gamla kolleger lösa. De har blivit ålagda ökad undervisningsskyldighet.

Veckan innan jag skulle börja på nya jobbet ringde jag rektor där och föreslog ett sammanträffande. Jag hade inte skrivit på något anställningsavtal, jag hade tre lådor med egen arbetsmateriel som jag ville ha på plats, jag ville hämta ut mina nycklar och jag ville träffa mina blivande kolleger. Rektor mailade tillbaka att han skulle sitta i sammanträde större delen av dagen, men att han nog kunde hitta någon lucka för att träffa mig och att jag bara kunde dyka upp när jag tyckte det passade.

En jättetrevlig vaktmästare hjälpte mig att bära lådorna till klassrummet, men där höll jag på att vända i dörren. Det här var alltså min nya arbetsmiljö! Och mina blivande elevers! Kala väggar. Gardinlösa fönster. Inga skåp, inga hyllor.

Lådor, säckar och travar av böcker täckte halva golvytan och bakom ett draperi som delade av rummet dolde sig en kemisal med laboratorieutrustning. På det utrymme som fanns kvar stod ett antal bänkar, men något bord till mig fanns inte. I detta kaos jag skulle ta emot min grupp om några dagar!

Medan jag samlade intrycken dök en av de blivande kollegerna upp. Hon hade trott att jag skulle komma direkt till hennes klassrum för att träffa min grupp. Den som hon hade undervisat från terminsstarten. Jag följde med henne tillbaka och fick min första kontakt med eleverna. De verkade trevliga, men hade inte kommit långt på sin väg in i svenska språket, så jag insåg att jag skulle få fullt upp.

Det visade sig att de inte hade någon lärobok. Ändå hade de tillbringat två månader i skolan! Där fanns några exemplar av en bok, (avsedd för vuxenundervisningen) men inte så många att de skulle räcka. Kollegan föreslog att eleverna kunde dela på böckerna, eftersom de ju ändå inte läste så mycket. Jag frågade hur hon tänkte sig att de i så fall skulle kunna preparera texter eller göra uppgifter hemma. Ska de komma framåt i svenska räcker det inte med lektionerna i skolan. De måste arbeta med läxor också. Dessutom tycker jag att de ska ha en lärobok som är anpassad för deras ålder och intressen.

Kollegan såg bekymrad ut. Det skulle bli en extra kostnad att köpa in böcker sa hon och skolan måste spara på resurser. Jag godtar inte det argumentet, eftersom jag vill kunna bedriva en vettig undervisning som ger resultat. Det borde ju också ligga i arbetsgivarens/kommunens intresse med tanke på Pisa-undersökningar och dålig statistik.
Detta tog jag upp när rektorn så småningom hade tid med mig, och berättade då också om hur det såg ut i klassrummet. Jo då, det måste ju åtgärdas tyckte han, men kunde inte säga när. Fast det inte ingår i mina arbetsuppgifter erbjöd jag mig att ställa i ordning där på måndag då klassen har idrottsdag och det tyckte han var OK. Någon djupare diskussion hann vi inte med. Jag fick veta att jag kunde hämta nycklar på expeditionen och att anställningsavtalet ännu inte var klart för påskrift och sedan var audiensen över.

Tur att jag har varit med ett tag och är rutinerad. Hur hade det varit om jag varit nyutbildad och blivit mottagen på det sättet? Hur står det egentligen till i svensk grundskola? Finns där ingen planering och framförhållning? Allting verkar ske ogenomtänkt. Provisoriskt. Ansvarslöst. Hur ska det gå att undervisa i en sån rörig organisation? Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig något liknande, men nu får jag försöka stå ut ett år, sen är jag lovad tjänst på en gymnasieskola där jag hörde mig för i våras.”

Sa Mia och drack ur sitt rödvin.
Skål och välkommen till den kommunala verkligheten, Mia!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s