Liten betraktelse över vad som sig i konungariket Sverige tilldragit haver.

Lämna en kommentar

10 oktober, 2015 av Harkling

Den senaste veckan har varit händelserik och för omväxlings skull har goda nyheter dominerat. EU har dragit upp riktlinjer för hur medlemsländerna ska hantera flyktingströmmen. USA och Ryssland tar gemensamt hand om Syrienfrågan och ISIS*-terroristerna. På torsdagen kom beskedet att Svetlana Alexijevitj får Nobelpriset i litteratur. På fredagen gick DÖ (äntligen) i graven. På lördagen kom nyheten att den bortrövade hunden Moyo välbehållen hade återförenats med sin matte.

Det som händer i Syrien sedan USA och Ryssland kommit överens om förenade ansträngningar är knepigt att förstå.

Först var de eniga om att bekämpa ISIS. Ryssland lovade att bekämpa alla terrorister och satte genast igång. Det gillade inte USA, eftersom ryssarna verkligen höll sitt löfte och bombade alla terrorister, inte bara ISIS. När USA sedan bombade Läkare utan gränsers sjukhus i Afghanistan i jakt på talibanska terrorister (som inte heller är ISIS, men lika osympatiska) blev det ombytta roller. Då kom kritik inte bara från Ryssland, utan även från andra länder. Obama bad om ursäkt och ISIS fortsatte sin framfart. Att de kan göra det beror på att Ryssland inte släpper sina bomber på dem, utan i första hand på de som vill störta Assadregimen, säger västvärlden.

I svensk medierapportering är det för det mesta ingen tvekan om vilken av de två stormakterna som är busen man bör vara rädd för, men som alltid är inte sanningen absolut, utan avgörs av vilka glasögon man betraktar den genom. Därför var det intressant att läsa dessa två artiklar, publicerade samma dag. Den ena i GP, den andra i Di.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.2858698-allt-eller-inget-at-syrierna
http://www.di.se/artiklar/2015/10/8/debatt-putin-kommer-att-sla-ut-is/

Perspektiven skiljer sig onekligen en hel del och det är inte självklart vad som är rätt och fel om man vill ta ställning för någondera parten.

Att Svetlana Alexijevitj fick litteraturpriset är rättvist. Personer som visar modet, att verbalt stå upp för sina åsikter och ta risker för att framföra, dem ska absolut premieras.

Sen kom alltså beskedet att DÖ-perioden är över. Också det ett bevis på mod, politiskt sådant, från lilla KD och mot alla odds. Det var nog inte många som trodde att det skulle ske, men desto fler som hoppades. Att övriga allianspartier sedan direkt följde efter var ännu mer otippat och lördagsmorgonens tidningsrapportering har inte riktigt hunnit med. På flera håll diskuteras huruvida övriga allianspartier ska följa exemplet eller förlänga DÖdskampen genom att fortsätta ”hedra” överenskommelsen, men den frågan är alltså inte aktuell, enligt vad som sades på TV:s nyhetssändningar i går kväll. DÖ är ett avslutat (och obegripligt) kapitel i svensk politik och Finn Bengtsson (M) ger i en Di-artikel http://www.di.se/artiklar/2015/10/9/finn-bengtsson-lat-oss-moderater-folja-kd/ Fredrik Reinfeldt en välförtjänt känga för hans roll som initiativtagare till DÖ. Nu spekuleras vilt kring vilka konsekvenserna kan bli. Nyval? Samarbete mellan M och S? Kaos? Eller kanske bidde det en ”fingertutt”?

Om allianspartierna lägger fram var sin egen budget, så kommer, så vitt jag förstår, S/Mp-budgeten gå igenom lika förbaskat, med allt vad det innebär av negativa konsekvenser för svensk ekonomi i stort och för de flesta enskilda skattebetalare. Den skulle innebära sänkt disponibel inkomst för åtta av tio svenska hushåll och definitivt påverka motivationen att arbeta (mer) för den som har möjlighet att välja. ”Det är en rödgrön skattesmäll som slår mot människors privatekonomi” enligt Skattebetalarnas VD Joacim Olsson.

Till detta ska läggas den kommunala skattehöjning med ett par kronor per hundralapp, som aviseras för att täcka kostnaderna för flyktingmottagande och asylhantering.

Kan man hoppas på att fler partier visar politiskt mod och röstar ner den skadliga rödgröna budgeten, så vi slipper ett år där det i praktiken är (V) som sätter den ekonomiska agendan för Sverige?

* Ja, jag vet att ISIS numera kallar sig IS, men jag föredrar att använda den gamla beteckningen. Detta efter att ha lyssnat till ett program i radions P1 förra året. Där sades att ISIS betyder Islamiska Staten, Irak, Syrien. När organisationen deklarerade att de inte nöjde sig med dessa två länder, utan också sa sig vilja behärska stora delar av Europa, ändrades namnet till IS, alltså bara Islamiska Staten. Genom att acceptera beteckningen IS accepterar man också anspråket på ett större territorium. Därför föredrar jag benämningen ISIS.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s