Kollaps och visdomsord

Lämna en kommentar

5 november, 2015 av Harkling

Ordspråk har alltid fascinerat mig. I min mormors kök, där jag tillbringade en stor del av mina första sju år, hade jag gott om tillfällen att orientera mig i ordspråkens värld. De blev faktiskt en del av min uppfostran, eftersom mormor applicerade dem på i stort sett alla händelser och handlingar vi ställdes inför. De blev också ett av mina första möten med svensk kultur (den där företeelsen, som enligt Mona Sahlin och andra ute på den dimmiga vänsterkanten, påstås inte existera).

Ordspråk är förstås inget unikt för Sverige. De finns i alla världsdelar, i alla språk, men även om de ibland liknar varandra så vill jag bestämt påstå (utifrån god kunskap om åtminstone ett annat land) att betydelse och tolkning är olika, eftersom det präglas av just det aktuella landets kultur och synsätt.

”För sent ska syndarn vakna”, och ”Som man bäddar får man ligga”, sa mormor när någons handling ledde till oönskade konsekvenser.
”Högmod går före fall”, sa hon när granntanten körde i diket med sin cykel på grund av att hennes snäva kjol inte lämpade sig för cykeltrampande.
”Arga katter får rivet skinn”, sa hon när ungarna bråkade.
Av barn och dårar får man höra sanningen”, sa hon när det som inte fick sägas högt ändå blev sagt.
”Kasta inte sten om du sitter i glashus”, sa hon när någon uttalade sig negativt om en annan utan att själv vara fläckfri.
Man måste rätta mun efter matsäcken”, sa hon när någon ville leva över sina tillgångar.
Det är bättre att stämma i bäcken än i ån”, sa hon när hon tyckte något hade gått för långt.

Jag har ofta anledning att tänka på och tillämpa mormors ordspråk. Det finns mycken visdom i dem och de är i hösta grad applicerbara på de två stora frågor som engagerat mig mest i svensk politik de senaste åren, nämligen skolan och immigrationen. Båda har jag kommit i nära kontakt med via mitt jobb.

Att kommunaliseringen av skolan skulle få katastrofala följder insåg alla någorlunda klarsynta individer, inte minst Göran Persson, vilken agerade exekutor i samband med det huvudlösa beslutet. Missnöjda lärare reagerade både före och efter förändringen, men avfärdades som notoriska gnällspikar som målade fan på väggen. Om de bara kunde inse sin begränsning, acceptera sänkta löner, ta till sig nya undervisningsmetoder, hålla käften och göra som politikerna ville, så skulle allt fungera!

Så småningom kom verkligheten i kapp. Att svenska elevers kunskaper visade en stadigt nedåtgående kurva ignorerades till en början, men gick så småningom inte att förneka. Inte heller att allt fler valde bort läraryrket.
Sent ska syndarn vakna.

Nu skriker kommunerna efter behöriga lärare och antalet elever som inte når gymnasiebehörighet ökar för varje år.
Som man bäddar får man ligga.

Man kan tycka att politikerna borde lärt sig något av det som hände i skolan, men icke. I dag kan man inte öppna en tidning, eller se en nyhetssändning på TV, utan att mötas av uttalanden som ”en ohållbar situation”, ”kris”, ”skenande kostnader hotar välfärden”. Det handlar då om Sveriges asylmottagande, ett område som behandlats på exakt samma sätt som skolan.

Moderater och sossar var för ett tiotal år sedan eniga om att hålla migrationen på en rimlig nivå. Uppfattningen att denna nivå ändå var för hög fanns, men ansågs inte tåla dagsljuset och då den uttalades i klartext i samband med valet 2002, (Uppdrag Gransknings valstugereprotage) hamnade framförallt Moderaterna, men även Socialdemokraterna, i blåsväder och skandalen var ett faktum. Usch och fy! Sådana åsikter kunde man möjligen uttrycka mellan skål och vägg, men inte föra till torgs i större sammanhang.
Av barn och dårar får man höra sanningen.

Efter allianspartiernas uppgörelse med Miljöpartiet om migrationspolitiken ökade inflödet av asylsökande i takt med allt fler signaler om generös svensk flyktingpolitik och när Reinfleldt utropade Sverige till en ”humanitär stormakt” dit alla är välkomna, förvandlades strömmen till en dånande fors, med allvarliga konsekvenser för svensk ekonomi. I det läget valde Reinfeldt att försvinna ut i kulisserna.
Högmod går före fall.

I de djupa folklagren hade det länge funnits farhågor, men de fick inte uttryckas högt, knappt ens tänkas. Det som trots allt tänktes ledde till ökat stöd för SD trots att etablissemanget gjorde allt för att påminna om partiets rasistiska förflutna. Kanske inte så välbetänkt om man granskar övrigas bakgrund. Det är inte länge sedan (V) hette (VPK) där k:t stod för ”kommunisterna” med allt vad det inneburit av referenser till socialistiska diktaturer och deras ledares förtryck och massmördande. (S) var en gång med om att starta Rasbiologiska Institutet och Moderaterna har valstugeskandalen som tungt bagage.
Kasta inte sten när du sitter i glashus!

Precis som i fallet med skolan blev missförhållandena till slut så uppenbara att de inte längre kunde tigas ihjäl. Fakta publicerades, som gjorde allt fler medvetna om hur Sveriges asylpolitik ser ut. Man började begripa att det fanns fog för den kritik som så envetet tystats under lång tid och frågor började ställas. Under tiden tappade både moderater och sossar sympatisörer, trots fortsatt hätskt ifrågasättande av SD.
Arga katter får rivet skinn.

Det var uppenbart att något drastiskt behövde ske i politiken. Det blev DÖ, den mest odemokratiska skapelse svensk politik skådat!

Nu är DÖ dessbättre död och begraven, men asylproblematiken har nått samma stadium som skolfrågan – randen till kollaps. Om antalet flyktingar fortsätter strömma in i nuvarande takt så är kollapsen ett faktum enligt Morgan Johansson på SVT-nyheter 4 november 2015. Svensk ekonomi klarar inte mer.
Man måste rätta mun efter matsäcken.

Så vad blir nästa steg från ansvariga politiker? Nyval? Regeringsombildning? Se åtminstone till att strypa det förödande inflytandet från (MP) och (V)!
Kanske en djupdykning i svensk kultur och gammal beprövad visdom kan sätta fart på fantasin för att hitta konkreta lösningar. På sociala medier uttrycker allt fler sin oro, men de åtgärder som hittills har presenterats från politikerhåll har inte den dignitet som situationen kräver. En förfärande känsla av att det är för sent har börjat sprida sig. Många steg borde tagits redan för flera år sedan.
Bättre stämma i bäcken än i ån.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s