Vad händer med ”köttberget”?

Lämna en kommentar

12 december, 2015 av Harkling

I GP, torsdag den 10 december 2015, tar SPF Seniorernas förbundsordförande Christina Rogestam tillsammans med Lena Gustafsson, distriktsordförande i samma organisation, upp en diskussion om dagens pensionssystem. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2922708-ror-inte-ap-fonderna-los-grundproblemen-i-stallet

Att här finns brister och tveksamheter är välbekant. Debattörerna pekar bland annat på det faktum att vissa yrkesgrupper, trots 40 år i arbete, måste få stöd från grundskyddet, för att få ut en någorlunda rimlig pension. Merparten av dessa är kvinnor, varav många som går i pension i dag behöver tillskott från garantipension för att hamna på ett netto av 11 000 kr per månad och därmed hamnar precis på EU:s gräns för fattigdom. Skillnaden mellan personer som aldrig arbetat och de som arbetat i 40 år kan i många fall vara obefintlig. Så ser verkligheten ut för var sjätte svensk pensionär.

Problemet bottnar, enligt debattörerna, i att pensionssystemet är underfinansierat och om inte genomgripande systemförändringar genomförs, så riskerar antalet fattigpensionärer att öka i framtiden.

Detta är viktiga varningsklockor och kan ställas i relation till ett allt senare inträde på arbetsmarknaden och på förslag om höjd pensionsålder.

De 40-talister som nu ingår i gruppen pensionärer har ofta ett långt yrkesliv bakom sig. Bland de som föddes före kriget var det inte ovanligt att börja arbeta direkt efter 7-årig folkskola, då de inte var mer än 14 – 15 år. Sedan förlängdes skolplikten, men det var fortfarande många som kom ut på arbetsmarknaden i åldern mellan 17 och 20 år. I slutet av 60-talet gick bara 7 % gick vidare till universitets- och högskolestudier. Det betyder att många 40-talister arbetat 45 – 50 år, men då måste tas med i beräkningen att många kvinnor blev hemmafruar eller jobbade deltid, ibland för att de ville det, men ibland också därför att barntillsyn saknades.

Mats Rörbeckers artikel under Ekonomi i GP 7 december 2015 ”Svensken börjar jobba allt senare” ger ett intressant jämförelseperspektiv. http://www.gp.se/ekonomi/1.2919214-svensken-borjar-jobba-allt-senare

Här refereras till siffror från SCB som undersökt vid vilken ålder nivån 75 % i arbete uppnåtts. För 1985 var det 21 år och det handlar då om personer födda 1964. Under 2014 var motsvarande siffra 29 år och gäller därmed de som föddes 1985. Orsakerna sägs vara en tuffare arbetsmarknad, men också långa uppehåll mellan studentexamen och högre studier. Dessutom har utbildningsnivån ökat på ett sätt som inte alltid står i proportion till arbetsmarknadens behov.

I artikeln väcks tanken att det kanske vore mer relevant se till att inträdet på arbetsmarknaden skyndas på än att tala om höjd pensionsålder för att lösa problemen med en förändrad demografisk struktur.

Om ”den åldrande befolkningen” finns också en del att säga. Det är lätt att hitta forskningsstudier som bekräftar att dagens 70-åringar är friskare, både fysiskt och mentalt, än tidigare generationer och att många mycket väl skulle kunna jobba vidare. En del gör det också, men då handlar det om egenföretagande och fria yrken. För anställda är det obönhörligt slut vid 67. Detta har Claes Elfsberg uppmärksammat i sin intressanta programserie ”Köttberget checkar ut”.

Sammanfattningsvis har politiker här tre uppgifter:

  1. Gör om pensionssystemet
  2. Gör det mindre lukrativt att skjuta upp inträdet på arbetsmarknaden
  3. Gör det möjligt, för alla som vill, att behålla sin anställning efter fyllda 67
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s