LO och ”de andra”

2

27 januari, 2016 av Harkling

Vid 1900-talets början var kommunisterna starka i Sverige. De såg med oblida ögon på den framväxande socialdemokratins reformistiska linje och förespråkade hårdare tag enligt sovjetiskt mönster. De ansåg att LO svek arbetarklassen och köpslog med kapitalisterna; retorik som låter aktuell än i dag.

Sträng hade från början valt den reformistiska vägen.
Jag hamnade på den mycket sunda och naturliga slutsatsen att de svenska jobbarna inte gillar att ta livet av sina medmänniskor. Även om de är kapitalister vill de inte sätta kniven i dem eller skjuta dem. Men det var denna direkta aktion som predikades av många kommunister på den tiden” förklarade han.

Sträng ville ha samverkan mellan facket och partiet och hade inget emot kollektivanslutning, men samarbete med borgerliga partier var otänkbart och för kommunisterna fanns inte heller någon plats i sådant sammanhang.

Det revolutionära, svenska kommunistpartiet har ända sedan början av 1900-talet motarbetats av både LO och (S), men som en följd av 60-talets vänstervåg fick de socialistiska/kommunistiska idéerna en renässans. Eftersom man inte kunde enas om huruvida det var sovjetkommunismen, eller Maos Kina som skulle ses som den stora förebilden, så bildades för säkerhets skull ett antal röda partier i början av 70-talet. Det ursprungliga SKP bytte dessutom namn till VPK 1967. Nästa namnbyte skedde 1990 då VPK blev (V) och kommunisterna försvann. Ur namnet vill säga. Detta till stor förtret för Lars Ohly som kämpade emot i det längsta.

Socialdemokraterna kunde regera med egen majoritet under större delen av 1900-talet och fram till 2006. Sedan har partisympatierna dalat och samarbete med andra partier blivit nödvändigt. Att involvera Vänsterpartiet i sådant samarbete är dock en lika känslig sak som att utestänga det, eftersom partiledning och väljare är oense om graden av vänsterengagemang.

Mona Sahlins försök till uppgörelse med (MP) men utan (V) irriterade S-väljarna och Mona fick backa. När Löfven inför valet 2014 deklarerade: ”Vi kommer att samarbeta med (V)”, gick det bättre. Fast inte så bra att vänsterpartisterna fick vara med i regeringen. Det var bara Margot Wallström som ville se dem där. Vara med och bestämma fick de däremot. En hel del skulle det visa sig.
http://www.expressen.se/nyheter/val2014/lofven-vi-kommer-att-samarbeta-med-v/

Vem som får vara med och vem som ska ställas utanför har länge varit viktigt för LO och (S).
Om man ska arbeta fackligt får man inte vara för mycket vänster och ta sig för att kritisera PARTIET. Då riskerar man att åka ut. http://www.sydsvenskan.se/sverige/kommunal-diskuterar-uteslutning-av-vansteraktivist/

Att vara för moderat är inte heller bra för fackliga företrädare. Även då riskerar man att åka ut. http://www.expressen.se/gt/var-for-moderat-och-petades-ur-kommunal/

Och ve den som är sverigedemokrat. Då får man inte vara med över huvud taget, inte ens om man betalar sin medlemsavgift. http://lt.se/nyheter/1.813569-fackets-krav-lamna-sd-eller-lamna-facket

Med detta avsnitt lämnar även jag LO.

Annonser

2 thoughts on “LO och ”de andra”

  1. SasjaL skriver:

    Det är intressesant det där med vänsterideologier. En del förkastar kapitalism och förespråkar klasslöst samhälle, men drar sig samtidigt inte för att inrätta en exklusiv elit med kapitalistiska förmåner …

    Liked by 1 person

    • harkling skriver:

      Ja, även uttalade socialister är sig själva närmast, både här och i de socialistiska experimentstaterna. Det borde stå tydligt för alla att den vackra tanken inte håller i praktiken och att den fullt ut genomförda kommunismen är en utopi.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s