(S)ocialdemokratins (S)peciella (S)yn på (S)kattemoral

Lämna en kommentar

5 april, 2016 av Harkling

Magdalena Andersson

Det talas mycket om gömda och glömda skatter och om ”brevlådor” i Panama i dessa dagar. Nordea lär få problem med trovärdigheten under de närmaste månaderna, till dess att medievågorna slutat svalla och folk hunnit glömma. Media, från vänster till höger, luftar sin indignation och så gör även finansminister Magdalena Andersson. Hur det går med trovärdigheten i hennes parti återstår att se.

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.3047340-magdalena-andersson-om-skatteharvan-upprorande-

– Det är uppseendeväckande. I Sverige bygger ju vår modell på att alla är med och betalar skatt och att vi därför har fri sjukvård och gratis universitet. Och om det dessutom skedde under en tid när banken var i statlig ägo borde man ju ha funderat en extra gång, säger finansminister Magdalena Andersson (S), till SVT Nyheter.Staten sålde sina sista aktier i Nordea 2013. Det innebär att staten fortfarande var ägare under tiden som det avslöjade skatteupplägget användes.

Hennes före detta partikamrater tycks inte vara lika angelägna om att vara med och betala till fri sjukvård och gratis universitet om man får tro Expressen:
http://www.expressen.se/nyheter/lyxvillor-gods-och-snabba-sportbilar/
Alice Teodorescu ifrågasätter i GP 5 april 2016 Expressens artikel och efterlyser fler som Göran Persson. http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.3048086-alice-teodorescu-sverige-behover-manga-fler-som-goran-persson
För en gångs skull håller jag inte med henne helt. Visst har hon rätt i att de som anstränger sig och tar risker måste premieras, men om näringslivets toppar rekryteras via den skyddade verkstad som politiken utgör, om de länge hört hemma på vänsterkanten men byter åsikt över en natt och plötsligt börjar företräda en tidigare motståndare, så finns starka skäl att ifrågasätta deras trovärdighet. Och inte bara deras egen, utan också trovärdigheten hos det parti de företrätt. Som väljare förväntar man sig att politiska representanter uppfyller åtminstone en miniminivå av det som ligger i uttrycket ”lev som du lär”.

Göran Persson hade inga skrupler när det gällde att byta sida i ”klassamhället” och undvika skatt genom att inte ta ut lön ur sitt bolag eller låta ett riskkapitalbolag sköta hans aktieinnehav. Fullt lagligt, men knappast förenligt med socialdemokratisk skattemoral. Han är i gott sällskap med sina ministerkolleger Per Nuder, Björn Rosengren, Jan Nygren och Thomas Östros. Samtliga har haft höga, skattefinansierade löner och pensioner och efter avslutad politisk karriär kunnat träda in i den värld de tidigare ifrågasatt. De har jämfört näringslivstopparnas löner med undersköterskornas och sagt sig vara upprörda över inkomstskillnader och ojämlika levnadsvillkor, men det har bara varit en läpparnas bekännelse på den politiska språngbrädan – något de inte vill tala om nu, när de nått sina mål och själva kan frottera sig med och leva i det ekonomiska toppskiktet.

I Expressens reportage intervjuas Göran Greider som säger sig vilja se mer avundsjuka i partiet. Om det är något som präglat (S) under praktiskt taget hela dess existens, så är det just avundsjukan och det är den som varit drivkraften för karriärpolitiker med arbetarbakgrund. Det klassamhälle man hatar, för att använda Göran Perssons formulering, är precis det man själv vill njuta fördelarna av och just detta blir så provocerande när det gäller socialdemokratin, där fiffel och fusk har en nästan lika lång tradition som partiet självt. En Google-sökning ger gott om träffar som bekräftar ett sådant påstående och självaste landsfadern Gunnar Sträng hamnade på sin tid i blåsväder eftersom han inte drog sig för att skaffa sig skattemässiga fördelar genom sina fastighetsaffärer i gamla stan i Stockholm, med hjälp av de lagar han själv varit med om att stifta.

Ett parti vars företrädare under ett helt sekel vid upprepade tillfällen avslöjats med fingrarna i syltburken har naturligtvis statuerat exempel när det gäller skattemoral – eller snarare brist på sådan. Magdalena Anderssons indignation klingar därför en aning falskt när hon talar om solidaritet och ”en modell där alla är med och betalar skatt”. Väger man därtill in aspekten av hur pengarna används, så är det kanske inte så konstigt att en viss skattetrötthet uppstår bland medborgarna. Det är inte bara storkapitalister som försöker hitta vägar till skatteplanering – ibland fullt lagliga sådana, ibland genom mer tveksamma gråzonsmetoder.

Personligen tror jag inte att några olagliga transaktioner kommer kunna påvisas i Panamaskandalen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s