Renässans för flumpedagogiken

2

10 maj, 2016 av Harkling

Jag tror inte mina ögon! Tino Sanandaji skriver om det på Facebook och håret reser sig på mitt huvud. Det är möjligt att jag är ”old fashioned”. Det är möjligt att jag uppnått den ålder då man faller för ”det var bättre förr”-syndromet, men jag vill bestämt hävda att jag med lång erfarenhet av undervisning på grundskolans olika stadier, på gymnasiet, i vuxenundervisningen, i kommunal skola, i friskola och på storföretag i Göteborg, dessutom med gedigen ämneslärarutbildning och en fil. mag. i pedagogik, besitter en del kunskap om inlärningsprocesser, metoder och pedagogisk teori. Med denna bakgrund påstår jag att Glömstaskolans experimenterande med redan avfärdade metoder och med barn som försökskaniner är kvalificerad idioti!

På den här adressen kan man läsa mer utförligt om skolan utan klassrum. http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/snart-invigs-skola-utan-klassrum/aRKpeb!c2RP2mIcPUiFDdPxKAvAQg/

Tino Sanandaji citerar tre påståenden utifrån vilka denna nya, ”progressiva” skola motiverar sin pedagogik:

DEL 1: Skolan blir roligare med mobil och läsplatta i klassrummet
DEL 2: Bättre ordning i skolan när eleverna har makten. – Vi vet bäst hur vi lär oss, säger Helena Belina, 15
DEL 3: Sexåringarna som hjälper nyanlända in i skolan. På Glömstaskolan jobbar två nyanlända lärare med att lära en förberedelseklass svenska och hur skolan fungerar. Till sin hjälp har de 31 förskolebarn

och han avslutar med en väl befogad rallarsving:

”Inget land har fallit mer i PISA än Sverige, men botten är inte nådd.”

Det är inte svårt att hitta pedagogiska argument mot Glömstaskolans planer, men jag ska begränsa mig till några få:

1. Om läsplattors och datorers påstådda välsignelser har det skrivits spaltmeter. Rätt använda kan de vara till stor hjälp i undervisningen, men de senaste åren har man kunnat redovisa åtskilliga nackdelar med överdriven användning. Eftersom så gott som alla barn och ungdomar tillbringar timmar av sin fritid böjda över telefoner och paddor, har många fått problem med paddnacke.
Rent pedagogiskt förlorar man den koppling mellan hand och hjärna som förstärker inlärningsprocesser, till exempel i grundläggande skrivinlärning.
Det är praktiskt taget omöjligt för lärare att kontrollera om eleverna ägnar sig åt skolarbete eller är ute på otillåtna sidor.
Mer detaljerade synpunkter på it i undervisningen har jag framfört i tidigare blogginlägg.

2. Den storgruppsundervisning som kommer att tillämpas i Glömstaskolan, då eleverna inte är indelade i klasser, påminner om en annan pedagogisk fluga med utgångspunkt i den nu 100-åriga Montessoripedagogiken. I den andan förväntades elever ända ner på lågstadiet välja vad de ville lära sig och ”forska” om detta, i stället för att inhämta baskunskaper i läsning, skrivning, räkning. Dessutom skulle äldre elever ”undervisa” yngre. Om elever själva ska bestämma vad de ska lära sig, behövs inga lärare över huvud taget. Att lärare är onödiga, eller till och med direkt skadliga för elevers utveckling är en del i den vänsterdominerade pedagogiska syn som under många år rått i svensk skola, med idéer hämtade från den ryske, socialistiske pedagogen Vygotskij som de senaste 40 åren varit svensk lärarutbildnings guru och därmed inte fått ifrågasättas.

3. Den öppna skolan utan korridorer, klassrum och bänkar är ingen ny företeelse. Ett sådant experiment genomfördes redan på 1970-talet i några då nybyggda Göteborgsskolor. Okonventionell möblering och sittsäckar, vilket nu återinförs i Glömstaskolan, var också populärt, liksom att förvisa katedern till ett hörn i klassrummet (att slänga ut den helt gick inte eftersom den var lärarens enda arbetsplats i skolbyggnaden). Företeelserna blev inte gamla, eftersom de visade sig leda till både mer mobbning och mindre kunskapsinhämtande, mycket på grund av att den lokalmässiga utformningen som innebar många förflyttningar och avsaknad av” en egen plats” vilket bidrog till en stökig arbetsmiljö.

Varken öppna skolor eller storgrupper har i forskningssammanhang visat sig ge några pedagogiska vinster, något däremot ivriga men pedagogiskt okunniga politiker hävdat. Som spargrisar i kommunala budgetar fungerade de dock utmärkt och däri ligger det verkliga skälet till kommunpolitikernas förkärlek för ”nya pedagogiska metoder”. Misstanken att samma motiv är ledande i fallet Glömstaskolan infinner sig då man läser i artikeln:

” Skolan är den femte kommunala förskole- eller skolbyggnaden i Huddinge som byggs enligt den energisnåla passivhustekniken. Peter Bragner tror inte att det kommer dröja länge innan fler skolor i Sverige är uppbyggda på samma sätt.
– Vi bygger bort alla dödutrymmen och får ut mycket på få kvadratmeter, så det blir inte dyrare.”

Jag har i bloggsammanhang tidigare sågat den här typen av experiment, då med hänvisning till forskning som under många år nonchalerats och tigits ihjäl från huvudmäns och politikers sida. Trots att den nu äntligen fått genomslag, trots att den ensidigt pekar på inlärningsmässiga nackdelar, trots Pisa-resultat i botten och den allmänna insikten om en skola i totalt förfall, är man i Glömstaskolan redo att ordinera mer av samma skadliga medicin! Lärare och skolledare borde vägra svälja den! Föräldrar borde låta sina barn skolstrejka!

Annonser

2 thoughts on “Renässans för flumpedagogiken

  1. Rikard skriver:

    Hej.

    Om läraren är den som avgör rätt och fel ur ett värdegrundsmoralistiskt perspektiv är lärarens jobb lättare än om denne måste förmedla testbara kunskaper i form av faktautlåtanden. I det förstnämnda fallet existerar inte rätt och fel annat än som maktperspektiv och därmed kan läraren aldrig beslås med att ha gjort fel så länge värdegrunden har följts. Paralleller med ‘deutsche fysik’ (stavning?), Trofim Lysenko och liturgiskt korrekt vetenskap ligger nära. I det andra fallet kan lärarens kunskap och undervisningsförmåga granskas, mätas och värderas utifrån objektiva definitioner – något som inskränker lärarens frihet.

    Ungefär så tror jag den omedvetna vurmen för allehanda verklighetsfrämmande flum och närmast religiösa vanföreställningar (icke att förväxla med tro) ser ut hos den svenska lärarkåren.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

  2. […] Källa: Renässans för flumpedagogiken […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s