”Låt eliten tala om hur det är!”

Lämna en kommentar

10 oktober, 2016 av Harkling

Moderate riksdagsledamoten Jan Ericson, bloggade 15 april i år om sitt låga förtroende för svensk media i allmänhet och SVT/SR i synnerhet. Han anser att där förekommer både indoktrinering och desinformation, men understryker att det inte gäller alla program eller alla medarbetare. Däremot anser han oseriösa inslag numera vara så vanligt förekommande att kravet på objektiv nyhetsförmedling inte längre uppfylls.

Länk till Ericsons blogg: http://www.ericsoniubbhult.se/
Ericson är inte ensam om att ifrågasätta medias trovärdighet. En sådan diskussion har pågått länge och då speciellt i hanteringen av migrationsfrågan. Under Almedalsveckan 2016 diskuterades detta vid ett seminarium med en grupp bestående av Hilde Sandvik, norsk journalist, Anne Lagercrantz, SVT, Marie Demker, SOM-institutet och Fredric Karén, SvD http://www.svd.se/morkar-svenska-medier/om/almedalen-2016

Sandvik ansåg att där finns en stor skillnad mellan svensk nyhetsrapportering och den som förmedlas i de andra nordiska länderna. Hos svenska journalister anade hon ”en rädsla för folket”. En övertygelse om att ”det är bäst om eliten får lov att tala om hur det är”, för om sanningen publiceras ofriserad ”kanske någon går ut och bränner en flyktingförläggning”. Kulturelitens starka ställning tror hon är kopplad till det politiska arvet i Sverige (vilket hon inte utvecklade närmare) och till rädslan från både höger och vänster att förknippas med SD, men konstaterar också att det har skett en förändring efter förra hösten. Nu, när de politiker som anses rumsrena, har genomfört åtstramningar i en omfattning som tidigare bara förespråkades av SD, är det på ett annat sätt än tidigare tillåtet att ifrågasätta sådant som rör migration. I diskussionen nämns också Lilla Saltsjöbadsavtalet från 1987, en överenskommelse om att i media mörka invandringens negativa effekter. Att ett sådant skulle ha upprättats förnekas av både Lagercrantz och Karén.

Men nog har åtskilligt mörkats eller tonats ner och nu kommer bevisen på löpande band. Senast handlade det om tiggeriet http://www.svt.se/ug/sa-avslojade-polisen-det-organiserade-tiggeriet Här framkom inte bara att det i många fall faktiskt ÄR organiserat, utan också VILKA som organiserar.
För några år sedan blev det ett ramaskri då SD efterlyste ett tiggeriförbud. Vänsterextrema Expo gick till motattack. http://expo.se/2014/sa-ljuger-sd-om-tiggarna_6512.html och beskyllde SD för att sprida lögner. Vad säger Expo nu, efter UG?
När Göran Persson i mars i år krävde förbud mot tiggeri var den mediala indignationen betydligt blygsammare http://www.svd.se/goran-persson-vill-forbjuda-tiggeri och när sedan flera partier har kommit till insikt om att ett sådant förbud behövs, går till och med Expressen ut med en uppmaning: http://www.expressen.se/ledare/tiggeriet-maste-upphora-lofven/

Värre är det för Aftonbladets Anders Lindberg, som nu tvingas äta upp sin pizzaråtta och slåss desperat för sin förlorade heder. För lite drygt ett år sedan påstod han att organiserat tiggeri var en vandringssägen och vägrar – trots UG:s bevisning – erkänna att han hade fel. I stället försöker han med en dåres envishet få folk fortsätta tro att hans idealiserade bild som är den verkliga sanningen. http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article23666029.ab

Det är inte konstigt att allmänhetens förtroende för journalistiken sjunker, vilket Jan Ericson också har konstaterat, granskat och redovisat på sin blogg.

Hilde Sandvik har gjort en korrekt iakttagelse när hon hävdar kultur- och medieelitens inställning till svenska folkets förmåga att hantera korrekt nyhetsförmedling. Det som demonstreras är en blandning av rädsla, misstänksamhet mot och förakt för ”vanliga” människor. Kanske också en vilja att behålla den makt de redan tillskansat sig. Men vilka blir konsekvenserna?

Ann Heberlein har behandlat bl a detta på http://ledarsidorna.se/2016/10/ann-heberlein-i-tystnaden-vaxer-misstron-och-hatet/ där hon kritiserar medias sätt att rapportera om det ökande antalet våldtäkter och sexuella trakasserier.

Genom att inte ge korrekt och fullständig information om vad som egentligen händer och vilka som är inblandade lämnar media fältet fritt för spekulation och ryktesspridning som kan utgöra ett större incitament för brottsliga handlingar än en tillrättalagd nyhetsförmedling. Att bortse från en del av informationen gör det också svårare att se vilka insatser som behövs och när polisen sedan lägger ner utredningar och släpper brottslingar fria, bör man inte förvånas över medborgargarden och andra ”privata initiativ”.
Johan Westerholm följer upp ämnet med sin artikel på ”Ledarsidorna”: http://ledarsidorna.se/2016/10/de-forsta-och-storsta-forlorarna-ar-kvinnorna/

Allmänheten har rätt att få en sanningsenlig och objektiv nyhetsinformation och att slippa bli uppfostrade av DN och Wolodarski i socialistisk/libertär anda. En annan term för ”libertär” är ”laissez faire”, på svenska ”låt gå”. I min lärarutbildning på 70-talet klassades låt gå-pedagogiken som den absolut sämsta metoden för att förmedla kunskap.

Det finns ändå journalister som vågar gå mot strömmen, även i traditionell media. Alice Teodorescu och Janne Josefsson är två lysande exempel. Landet behöver fler redaktioner med anställda som vågar tala klarspråk!

rubriker

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s