Demokratins dilemma

2

3 december, 2016 av Harkling

Demokrati är inte lätt. Varken att definiera eller att praktisera. Samma sak med människovärde och mänskliga rättigheter. I teorin verkar det självklart att alla har samma värde, men om man ställer saken på sin spets och som Christian Braw, gästkrönikör på tidningen ”Dagen”,  jämför människovärdet hos Adolf Hitler med det hos Moder Teresa, hamnar nog de flesta i ett etiskt dilemma. Braw för sedan en intressant diskussion på temat och föreslår att vi i stället ska tala om ”mänsklig värdighet”.

”Det är något vi har utan att behöva jämföra oss med andra”, tycker han, vilket låter både rimligt och klokt. http://www.dagen.se/kronikor/varde-eller-vardighet-1.779035

Definitionen av demokrati är minst lika knivig, men på https://www.informationsverige.se/Svenska/Samhalle/Samhallsorientering/Sidor/Demokratins-bakgrund.aspx finns en sådan, skriven på lättillgänglig svenska.
Ur texten: ”I ett demokratiskt samhälle med allmänna och fria val kan (…) de politiker eller partier som får flest röster, (…)bestämma mest. En grundprincip (…) är de mänskliga rättigheterna. De som bestämmer får inte förtrycka personer eller grupper som har andra åsikter än de själva. Alla i samhället har rätt att säga vad de tycker.(…) Demokrati förutsätter också ett respektfullt samtal. Det handlar både om att lyssna på vad andra tycker och att själv uttrycka sina åsikter. (…) Om diskussionen avstannar kan det (…) vara tecken på att demokratin håller på att försvagas.”
Vår grundlagsskyddade åsiktsfrihet innefattar rätten ”att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser”. Ingen får särbehandlas eller bestraffas för att de uttrycker åsikter som inte stämmer överens med allmänt vedertagen norm. Speciellt viktigt för att den demokratiska principen ska fungera är att det finns en diskussion där olika åsikter kan ifrågasättas och brytas mot varandra för att förhoppningsvis leda till kompromiss och förståelse.
Detta ställer stora krav på ett samhälle som vill kalla sig fullt ut demokratiskt. Bör till exempel svenska nazister få tillstånd att demonstrera? Ja, säger lagen och polisen utfärdar tillstånd, vilket irriterar den ”autonoma” vänstern som omgående ordnar motdemonstrationer, oftast utan tillstånd och i avsikt att med slagord överrösta, störa och inte sällan med våld försöka hindra att den lagliga demonstrationen genomförs. Har de då handlat enligt demokratiska principer?

Sådana aktioner har inte bara drabbat nazister utan också demokratiskt valda politiker och partier till höger. Googling bekräftar en allmän känsla av att störningarna går i vänster – högerriktning. Yttersta vänstern är således den riktning som har svårast att acceptera demokratiska regler. Det är oroande! Extrema åsikter från både höger och vänster SKA bemötas med argument! Utomparlamentariska metoder har motsatt effekt, vilket blivit tydligt genom det hat vänstern visat mot SD där aktionerna har slagit tillbaka på aktivisterna och gjort att sympatierna hamnat hos dem de försöker svartmåla.

Av någon anledning verkar man i vänsterkretsar inte våga ta en diskussion. Det kan bara tolkas som att argumenten inte håller, vilket förstås borde göra att åtminstone extrema vänstersympatisörer minskar i trovärdighet, men är det så?
I alla fall inte hos SVT. För bara någon vecka sedan uttalade sig barnläkaren Henry Ascher i ett nyhetsinslag på SVT angående de afganska unga män som enligt lag riskerar att utvisas. Han fördömde utvisningarna och anförde humanitära skäl för att låta dem stanna. Ascher, som intervjuades i egenskap av expert, är medlem i Kommunistiska Partiet, tidigare KPML(r) och tillhör därmed den mest extrema vänstern.
Tanken att en läkare med nazistsympatier skulle få uttala sig som expert i svensk media är däremot absurd och skulle säkert väcka starka reaktioner hos allmänheten.

Att det i samhället generellt finns en högre acceptans för extrem vänster än för deras motsvarigheter till höger bekräftas av Anna-Lena Lodenius på Dagens Samhälle https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/tillraettalagd-rapport-om-extremvaenstern-29654 Hon beskriver hur Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) beställt en undersökning om våldsbejakande vänsterextremism. Uppdraget gick till Måns Lundstedt, forskarassistent vid Södertörns högskola. En person som själv, enligt Lodenius troligen tillhör och därmed sympatiserar med en vänsterextrem grupp! Där kan man tala om att sätta bocken som trädgårdsmästare!
Lodenius har försökt få till en dialog med Lundstedt, men han har på traditionellt vänstermaner inte svarat.

Om vänsterns ovilja att debattera och acceptera demokratiska beslut skriver Ann Heberlein i GP-ledare 2016-12-03: ”Vänstermänniskor, i Sverige liksom i USA, är så övertygade om sin egen förträfflighet och godhet att de vägrar att befatta sig med den ondskefulla högern.” http://www.gp.se/ledare/heberlein-sluta-dela-in-m%C3%A4nniskor-ionda-och-goda-1.4006494
Acceptansen för att begränsa demokratin har ökat de senaste åren, framförallt i just vänsterkretsar och tycks få allt mer stöd uppåt i hierarkin. Inte minst oroväckande är Medieutredningens förslag.
”Den föreslagna Mediestödsnämnden får oerhört stark makt när stöd ska fördelas till allt från bloggar till redaktionella produkter. Därigenom stärks statens inflytande över mediemarknaden på ett oroväckande sätt”, säger Olof Lavesson (M), kulturutskottets ordförande, i SvD, http://www.svd.se/omfanget-pa-nya-stodet-racker-inte-langt#sida-6
och ”En demokratisk värdegrund föreslås bli ett krav för att beviljas stöd”, får vi veta på http://www.journalisten.se/nyheter/hogre-krav-nytt-mediestod
Frågan är hur denna ”värdegrund” kommer att definieras och av vem.

Redan 2011 publicerades i SvD en artikel av den moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid, som tar upp EU:s påverkan på nationell yttrandefrihet. http://www.svd.se/eu-monterar-ned-yttrandefriheten ”Europa tar steg för steg mot ett censursamhälle. Samtidigt överväger en parlamentarisk kommitté i Sverige på att byta ut den svenska yttrandefriheten mot ett svagare EU-anpassat skydd”, skrev han.

Demokrati och yttrandefrihet är två begrepp som hänger intimt ihop. Vad händer med demokratin om yttrandefriheten begränsas och i vems intresse sker det?

Annonser

2 thoughts on “Demokratins dilemma

  1. SasjaL skriver:

    Ännu ett koockrent inlägg!

    Kan inte låta bli att jämföra hur vänsterideologier prakticeras. Med erfarenhet både från Italien och Grekland, som båda har starka socialist- och kommunistfästen, så är dessa placerade strax till höger på den politiska skalan när de jämförs med de prakticerade i Sverige. Utgår man ifrån dessa länder, så hamnar de ‘svenska’ vänsterdeologierna lååångt ut på vänsterkanten …

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s