Desperat moderat (2)

Lämna en kommentar

9 februari, 2017 av Harkling

Anna Kinberg Batra hade sedan länge haft plats i riksdagen då hon i januari 2015 efterträdde Fredrik Reinfeldt som moderat partiledare. Innan dess var hon mest känd för sitt uttalande om att Stockholmare är mycket smartare än ”lantisarna”, något hon säkert haft tillfälle att ångra, inte minst under åren som (M)-ledare då hon ofta agerat på ett sätt som motbevisat hennes tvärsäkra påstående.

Tanken (Reinfeldts?) var att hon skulle fullfölja den politiska linje som moderaterna fört under det Reinfeldtska ledarskapet och man anar hans viskningar och rop i bakgrunden. Redan i december 2014, innan hon formellt tillträtt som partiledare, fick hon försvara ”Decemberöverenskommelsen” – löftet att släppa fram den rödgröna politiken fram till valet 2022 i syfte att isolera Sverigedemokraterna.

Nyheten om DÖ slog ner som en bomb och fick många väljare att hicka till. Vad var detta? Skulle Alliansen garantera socialistisk politik under åtta år?! Hade de fått fullkomligt hjärnsläpp?! Glad var däremot Stefan Löfven, som inte bara slapp infria sitt hot om nyval, utan också såg möjligheten att regera i två mandatperioder tillsammans med (MP) och med stöd av (V) – naturligtvis med vissa eftergifter för dessa två partiers intressen. DÖ gillades också av Peter Wolodarski (DN) och Anders Lindberg (Aftonbladet), men kritiken inom Moderaterna var förödande. Beslutet hade inte förankrats i partiet (även om AKB påstod att så var fallet) och flera moderater gick emot partilinjen genom att rösta för Alliansens budgetförslag våren 2015.

Många kritiker menade att demokratin satts ur spel genom överenskommelsen och inom KD var upprördheten stor redan från början. Det var också KD som i oktober 2015 orsakade DÖ:s död. – Trodde man! I praktiken levde den kvar. Eftersom Allianspartierna inte längre lade fram någon gemensam budget kunde den rödgröna regeringen fortsätta som om inget hade hänt – ända fram till hösten 2015 då flyktingströmmen hotade spränga Sverige. När (S)-regeringen gjorde sin 180-graderssväng öppnade de också alla kranar som dittills varit stängda för kritik av den förda migrationspolitiken. Plötsligt blev det tillåtet att diskutera både volymer, kostnader, åldersbestämning och tveksamma asylskäl, vilket inte minst inom Moderaterna varit tabubelagt under Reinfeldts ledarskap och utgjort känsliga ämnen ända sedan Valstugeskandalen.

Där stod nu AKB med arvet från Reinfeldt å ena sidan och den interna kritiken mot migrationspolitiken å den andra. Dessutom med sjunkande opinionssiffror för partiet och minskat förtroende för sig själv som ledare. Likt en gammal vinylskiva som hakat upp sig hade hon envist deklarerat att hon ALDRIG skulle samarbeta med SD, men 19 januari 2017 kom ett annat besked. Då meddelade hon att Moderaterna med stöd av SD var beredda att fälla regeringen Löfven. http://www.di.se/nyheter/kinberg-batra-oppnar-for-att-falla-regeringen-med-sd-stod/
Som skäl angav AKB att den rödgröna regeringen för en politik som är skadlig för Sverige. Det hade tagit henne 2 och ett halvt år att upptäcka, trots att röster både utanför och inom det egna partiet hela tiden påpekat just detta!

Viss förvirring uppstod. Skulle regeringen fällas nu, med ett och ett halvt år kvar till nästa ordinarie val? Dessutom vidhöll ABK att regeringssamarbete med SD inte var aktuellt, medan Jimmie Åkesson å sin sida gjorde klart att han naturligtvis ville ha något i utbyte för sitt stöd. Och hur såg övriga allianspartier på förslaget? Annie Lööf deklarerade omgående att hon inte tänkte gå på ABK:s linje och Liberalerna meddelade det samma något senare. Det handlade alltså om ett förslag som inte var förankrat hos övriga allianspartier, så vad var tanken bakom?

”…det handlar om politisk taktik. Ett spel för gallerierna”, konstaterade Helsingborgs Dagblad i sin huvudledare 19 januari 2017 http://www.hd.se/2017-01-19/moderat-spel-for-gallerierna-och-alliansen-sviktar och uttryckte därmed vad många redan misstänkte. ”Moderatledaren kan nu visa sina många och arga kritiker att hon inte bara vill fälla regeringen utan att hon också är redo att göra det – men att den nödvändiga uppbackningen saknas. Inte hennes fel, alltså”, fortsätter HD och har säkert helt rätt.

AKB kämpar för sin fortsatta existens som partiledare och i sitt närmande till Sverigedemokraterna har hon stöd från 82 % av tillfrågade (M)- och (KD)-väljare enligt Aftonbladet 22 januari. http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4kkQo/moderata-utspelet-splittrar-alliansvaljarna

Det finns anledning tro att den analys som görs av Yngve Sunesson på tidningen ”Nya Skåne” stämmer väl överens med verkligheten. Den avslutas med följande sammanfattning: ”Sammantaget tyder det här på att Anna Kinberg Batras position inom partiet är svag. Hon tvingades till det nya beskedet om SD-samarbete av en intern opinion mot sin egen vilja. Hon har även tidigare varit otydlig och osäker i mediekontakterna.” http://www.nsk.se/2017/01/25/blir-akb-bara-en-pa%C2%ADren%C2%ADtes/

I rubriken frågar Sunesson om AKB bara blir en parentes och det är nog vad många hoppas på. Det finns andra inom Moderaterna som bättre passar på partiledarposten och som inte passivt vill bidra till att föra vänsterpolitik. En from förhoppning är att AKB snarast ställer sin plats till förfogande.

Moderaterna har haft två desperata ledare i följd. Det är två för många. Partiet är värt ett bättre ledarskap.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s