Är statistiken farlig?

Lämna en kommentar

12 februari, 2017 av Harkling

Trump blev president med hjälp av grupper som kände sig överkörda och bortglömda och som upplevde att etablerade politiker inte lyssnade på deras oro. Liknande tendenser finns i de flesta europeiska länder och har gett ett uppsving för så kallade högerpopulistiska partier. Gemensam nämnare för dessa är en kritisk inställning till den stora migrationen från utomeuropeiska länder och i takt med att migrantströmmen växer blir också partierna större.

I Sverige visade samtliga svenska opinionsinstitut i januari 2017 en kraftig ökning för Sverigedemokraterna jämfört med valet 2014. Både Inizio, Sentio och Yougov angav siffror över 20 %. Hos både Yougov och Sentio nådde SD positionen som Sveriges största parti, medan de hos Inizio hamnade på andra plats.

Anna Kinberg Batra har dragit en logisk slutsats av dessa siffror. Man kan inte ignorera ett så stort parti (och deras väljare) eftersom de i hög grad kommer att påverka svensk politik även efter 2018, oavsett vilket block som vinner valet. Bättre då att bita i det sura äpplet resonerar hon och öppnar för samtal. För detta ”belönas” hon med ett opinionsras; enligt Expressen/Demoskop -5,8 % medan det i SvD/Sifos mätning stannar på 2,1 %.

GP visar siffrorna för samtliga partier 10 februari 2017, men om man lägger samman procenttalen upptäcker man att något inte stämmer. En förklaring kommer dagen efter i form av en rättelse. Enligt diagrammet hade SD minskat med 2,1 %, men det var fel. I själva verket har partiet ökat med 0,5 %.

Hur kommer det sig att SD fortsätter sin frammarsch? Inget parti har utsatts för så hård kritik och så massiv moteld. Media har snabbt plockat upp misstag och skandaler. Åkesson har utsatts för personangrepp och för störningar och sabotage i samband med framträdanden. Påminnelser om partiets tveksamma ursprung har haglat. ÄNDÅ växer SD! Väljarna verkar vara immuna mot Wolodarskis och Lindbergs uppfostransambitioner.

Är det möjligen så att den verklighet folk upplever i sin vardag inte stämmer överens med politikernas bild? Blir reaktionen då den samma som i Trumps USA? En forskningsrapport från Chatham house som Merit Wager redogör för på http://meritwager.nu/allmant/chatham-house-new-research-points-to-significant-and-widespread-levels-of-public-anxiety-over-immigration-from-mainly-muslim-states/ antyder att så är fallet.

Den som gillar statistik kan studera denna bild av antal beviljade asylsökningar i Sverige under 2015, alltså beslut fattade före den stora migrantströmmen under hösten samma år.

ekonomifakta

Att alltför många kommer under alltför kort tid skapar förstås problem, vilket vi mycket konkret upplevt senaste året, då det visar sig att bostäder saknas och viktiga samhällsfunktioner inte räcker till, vilket leder till dyrbara och dåligt genomtänkta ”lösningar”.

Svenska politiker vill att Sverige ska vara en humanitär stormakt, men att vilja är en sak, att kunna är en annan. Det man inte velat tala om – att tillgängliga resurser även i Sverige är begränsade, att svenskarnas godhet inte är oändlig, att skattebetalare förväntar sig ett fungerande samhälle i gengäld för ökande skattepålagor – blir allt mer uppenbart.

Den som söker invandringskritiska artiklar publicerade på nätet före hösten 2015 får få eller inga napp i traditionell media om man inte går tillbaka till sekelskiftet och dessförinnan. På nyåret 1996 skrev Jan Guillou (!) en artikel med titeln ”Därför är fängelserna fyllda med utlänningar”, där han hävdade att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/guillou/guillou6.html Fyra år senare bekräftade Aftonbladet i en artikelserie Guillous påståenden. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0003/13/dokument.html
Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi gav sin förklaring på invandrares överrepresentation. Alltså samma Sarnecki som i debatt med Mattias Karlsson i Agenda 2017 hävdar att någon ny statistik inte behövs på området. Han tycker det räcker med den som gjordes 2005! http://www.svt.se/nyheter/hetsig-debatt-mellan-mattias-karlsson-och-jerzy-sarnecki-i-svt-s-agenda

I Sverige brukar vi vara noga med att utreda och att hänvisa till aktuell statistik innan vi tar ställning eller fattar beslut i olika frågor, men på det här området finns alltså inget behov av vare sig kunskap eller statistik?

Så här skrev Per Gudmundsson i Svenska Dagbladet 2011 (vilket får ses som en modig handling för sex år sedan) http://www.svd.se/brottslighet-bland-invandrare-borde-oroa-alla-partier

Att döma av Guillous och Aftonbladets artiklar fanns problemen redan för tjugo år sedan, utan att några åtgärder vidtogs. I stället har de tillåtits accelerera och lett fram till att vi fått ”no go-zoner” och en poliskår som erkänner att de inte klarar av situationen. Allt fler väljare ser sådana tillkortakommanden. De ser också att politiker försöker flytta fokus från det som numera benämns ”utmaningar” och undviker att agera av rädsla för att gå SD:s ärenden.

Att försöka isolera Sveriges tredje största parti har bara fått en effekt – nämligen att det växer.

VARFÖR är det i Sverige så tabubelagt att sakligt identifiera problem för att sedan kunna rätta till det som är fel? VARFÖR är statistiken så farlig?

I nästa avsnitt: Den nya verkligheten

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s