AXESS 1, Populismens idéer (Referat)

Lämna en kommentar

6 januari, 2019 av Harkling

Nu tänker jag göra reklam! Helt oombedd och utan ekonomisk ersättning eller mutor, inget för Skatteverket alltså! Det handlar om TV-kanalen. Axess. Jag är så glad att den ingår i mitt basutbud! Där sänds konserter, föreläsningar, diskussioner, debatter, konstprogram, allt vilande på tre grundprinciper: Tradition, Vetenskap och Bildning. Till och med de korta reklaminslagen har stil och finess. Jag är imponerad och som en följd av det prenumererar jag också på tidskriften Axess – god läsning på samma höga nivå som TV-programmen.

Det har talats och skrivits mycket om populism och populistiska partier de senaste åren och under hösten har Axess TV sänt en serie program med rubriken ”Populismens idéer” som jag har följt och försökt applicera på den situation som råder i Sverige sedan 2010 i allmänhet och sedan valet 2018 i synnerhet. Här följer ett referat av innehållet i några avsnitt.

Medverkande:

Peter Santesson, doktor i statsvetenskap, opinionschef på Demoskop

Widar Andersson, chefredaktör på Folkbladet

Jörgen Huitfeldt, tidigare SR-anknuten, numera redaktör för tidskriften Kvartal

Anders Widfeldt, fil.dr. i statskunskap

Anders Sundell, fil.dr. och statsvetare, Göteborgs Universitet

Hans-Gunnar Axberger, professor i konstitutionell rätt

Ja, jag vet! Alla är män, men för mig är det viktigare vad de säger än vad de har – eller inte har – mellan benen! !

Deras uppgift är att utifrån olika underrubriker förklara begreppet populism och praktiska konsekvenser av den. Här kommer sammanfattningen:

Populism (från latinets populus = folk) handlar om det förhållande mellan folket och den politiska eliten som uppstår då intressegapet mellan dessa två grupper blir för stort och förtroendet mellan dem minskar.

I Sverige fanns vid Socialdemokratins framväxt en stark tilltro till det politiska ledarskapets goda avsikter, men denna tillit visade sig inte vara ömsesidig. Partieliten litade inte på sina väljare, utan såg ett behov av en ”demokratisk fostran” in i rätt tänk. Att genomföra en sådan var lätt före datorernas tid. Väljarna fick information via radio och tidningar, men hade inget forum för att framföra och sprida avvikande uppfattningar. I brist på alternativ information förblev de flesta därför trogna ”sitt” parti.

Den nya elit som med tiden växte fram bestod av samhällets tungviktare (politiker, toppchefer, journalister, personer med position och pengar). Förslag som sanktionerats i den miljön hade lätt att få gehör och klubbas igenom i beslutande organ, men kunde inte alltid upplevas relevanta i allmänhetens ögon. På så sätt uppstod med tiden en diskrepans mellan formell och reell makt. Allt fler började ifrågasätta för vilkas bästa partierna egentligen arbetade. Dessa började betecknas som populister och ordet populism fick en negativ klang.

Socialdemokratins metod för att få gehör för sina idéer har varit att på ett tidigt stadium byta ut ledarskapet i de samhälleliga institutionerna, något som enligt Widar Andersson tyder på att de varit ”duktiga populister”. I dag associeras sådant agerande med regimer som exempelvis Victor Orbàns i Ungern och är något de flesta anser att man bör ta avstånd ifrån, men för (S) innebar det en möjlighet att behålla makten i 70 år! På 1:a maj enades folket och eliten under samma paroller och tågade gemensamt under dessa. På så sätt skapades en – om än falsk – samhörighetskänsla av ”folket mot eliten”.

Populismen är inte ful! Den håller demokratin vital,” tycker Widar Andersson. Han är trött på allt gnäll om populism och anser att den är förutsättningen för att ett parti ska lyckas etablera sig och växa. Som ett hinder ser han däremot allt för starka ideologier och nämner (V) som ett exempel.

Med datorernas genombrott förändrades relationen mellan väljare och partier. När åsikter sprids fritt på nätet och traditionell media får konkurrens om opinionsbildandet, blir väljarna mindre trogna ”sina” partier. I Sverige har framförallt migrationen blivit en fråga där åsiktsskillnader mellan folk och elit växt sig allt större och lett till en polarisering i samhällsdebatten som ingen säger sig vilja ha. Ändå jobbar traditionell media hårt på att förstärka den. Peter Santesson tar DN som exempel. Tidningen förnekar förekomsten av en elit som driver opinion i egen riktning, men visst finns en sådan enligt Santesson och som det yttersta beviset för detta nämner han Nobel-festen, där de som ingår i denna elit har tillfälle att frottera sig med varandra en gång om året, men där folket – och Jimmie Åkesson – får nöja sig med TV-versionen.

I valrörelsen efterlyste Ulf Christersson ”det vuxna samtalet”. Vad kännetecknar ett sådant? Här Jörgen Huitfeldts definition:

  • En metod att tillsammans nå fram till insikt och kunskap
  • Att skilja på åsikter och fakta
  • Att visa respekt för meningsmotståndaren
  • Att bemöta motståndarens bästa argument

Dessa kriterier tillämpas ofta inte i svensk debatt i dag och Huitfeldt tar som exempel Björn Söders uttalande om judar och samer. Här borde man ha lyssnat på vad Söder sa egentligen, tagit en diskussion med honom och bett honom förtydliga sitt uttalande. Menade han det som DN och andra media påstår att han menade?

Det handlar om bemötande menar Huitfeldt. I ett vuxet samtal är respekt och lyssnande två viktiga ingredienser. Motsatsen är ett infantilt samtal och som exempel på ett sådant visar han en bild på Rosanna Dinamarca (V) som uppträder i Riksdagen iförd en T-shirt med texten ”SD är rasister”.

Att vissa tidningar ägnar sig åt kampanjjournalistik har knappast undgått någon och Huitfeldt nämner som exempel ett antal artiklar i Expressen, bland annat en av Alex Schulman som likställer (SD):s förslag till ny abortlagstiftning (vilket innebär en anpassning till de lagar som gäller i våra nordiska grannländer) med situationen i en TV-serie ”The handmaid´s tale” där kvinnors rättigheter är obefintliga. Mer om detta finns att läsa på https://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=3905#.XBPf_lVKjIU

Sedan (SD) valdes in i Riksdagen har isoleringen av detta parti blivit viktigare än angelägna sakfrågor och tidigare praxis har frångåtts för att begränsa dess möjlighet att påverka politiken. DÖ är praktexemplet, men även regler för tillsättning av talmän, för vilka som får bli ordföranden i utskotten, obstruerande mot SD-förslag, uteslutning från inbjudan till diskussion i viktiga frågor, etcetera. Höstens oförmåga att bilda en ny regering är ytterligare ett exempel. Att isolera SD har blivit viktigare att få igenom egen politik. Det skapar prejudikat och om (SD) i framtiden får mer makt är det inte orimligt tro att de ”ger igen”, eftersom de hela sin tid i Riksdagen fått en respektlös och särskiljande behandling.

Nationalstaten och nationalistiska idéer häcklas numera dagligen i vissa kretsar, men enligt Hans-Gunnar Axberger är nationalstaten som institution nödvändig för att bland annat åstadkomma en rimlig lagstiftning. Sedan 2010 har politiken försvagats. Det har inneburit mer makt till institutionerna, vilka då tar över demokratiska funktioner. Som exempel på detta nämner Axberger gymnasielagen.

På sina håll i västvärlden börjar demokratin ifrågasättas, inte minst när klimatfrågan diskuteras. https://www.svd.se/demokratin-maste-pausas-for-att-losa-klimatkrisen Bör den kanske ersättas med en ”elitistisk demokrati” och villkorad rösträtt?

NEJ! säger Anders Widfeldt. Ta i stället diskussionen med dem som har motsatta åsikter. Demokratin är och förblir det bästa styrelseskicket.

Fortsättning följer i nästa avsnitt, ”Axess 2, Aftonbladet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s