AXESS 3, Lindberg och det vuxna samtalet

Lämna en kommentar

9 januari, 2019 av Harkling

Hur har opinionsjournalisten Anders Lindberg det med historiekunskaperna när det gäller den vänster han företräder och hur ser hans ledare i Aftonbladet 12 december 2018 ut när den ställs i relation till kriterierna för ”det vuxna samtalet”. Fortsättning från föregående två avsnitt.

Om vi går tillbaka till Jörgen Huitfeldts beskrivning av det goda samtalet som ”en metod att tillsammans nå fram till insikt och kunskap”, så bryter Lindberg mot alla kriterier. Hur är till exempel relationen mellan åsikter och fakta i hans text?

Lindberg tycker inte om Annie Lööfs beskrivning av vänstersympatisörer som extremister. Inte heller vill han erkänna några kopplingar mellan (V) och kommunistiska diktaturer. Alla vänstersympatisörer är självklart inte extremister – lika lite som alla högersympatisörer är det – men det finns bevisligen grupper inom vänstern som måste betraktas som samhällsfientliga och det är fakta som Lindberg utelämnar. I maj 2018 kom en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som har granskat den autonoma miljön och i den även räknar in tidskriften EXPO. Att detta inte passar vänsterns uppfattningar är föga förvånande och rapporten totalsågas i en artikel i Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/kultur/a/e14yqM/extrem-inkompetensDetta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik,” förklarar tidningen. Opinionsjournalistik var ordet sa Bull och har man som icke vänstersympatisör läst Expo är man nog mer benägen att tro på fakta från FOI än tyckande från Aftonbladets opinionsbildare.

Att Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) om än motvilligt plockade bort k:et i sitt namn (1990) är fortfarande föremål för diskussion bland sympatisörerna.

Och när hela världen grät av glädje över Berlinmurens fall i november 1989 fällde Lars Ohly tårar av sorg. Först 2005, i en intervju med SVT, sade Ohly att han slutat kalla sig för kommunist.” https://www.dt.se/artikel/ledare/ledare-det-kommande-samarbetet-mellan-kommunisterna-och-v-ger-oss-kalla-karar

Hur ser det då ut med relationerna till andra ökända kommunistdiktaturer? https://www.aftonbladet.se/debatt/a/zpyOK/vansterpartiet-firar-100-ar-av-fortryck

P M Nilsson skrev i en Di-ledare 5 oktober 2017: … Hur kan V:s ledning tolerera företrädare som omfamnar en ideologi som är en folkmordspraktik? Hur kan MP vilja samarbeta med dem? Varför går S deras äranden i hetsen mot företagare? Och varför i hela friden accepterar borgerligheten detta?” https://www.di.se/ledare/ledare-en-skam-att-v-inte-stadat-bort-kommunismen/

I Nyhetsmorgon på TV4 12/8 2018 intervjuades Magnus Utvik, tidigare medlem i (V), som just kommit ut med en bok i vilken han granskat den delen av Vänsterpartiets historia som Lindberg inte vill kännas vid. https://www.youtube.com/watch?v=IAs5PPlVWG4

Man kan på goda grunder förstå att Lindberg inte heller applåderade de synpunkter som publicerades av tankesmedjan Timbro 29 augusti 2018 https://timbro.se/smedjan/vanstern-och-egendomsratten/Vänsterpartiet är inte ett parti bland andra. Dess målsättning ligger långt bortom den liberala demokratins ramverk. Dess ambition att avskaffa det privata ägandet går på tvärs med hela vårt samhällssystem och alla demokratiskt sinnade människors rättsmedvetande.”

Kommunismens svarta bok”, utgiven på Bokförlaget Forum (1999) borde vara ett lika obligatoriskt inslag i skolans undervisning som den redogörelse för nazismens fasor som Göran Persson lät distribuera till samtliga högstadier för några år sedan.

Det finns alltså gott om seriösa faktapåståenden som ger (V):s kritiker rätt. Partiets historia är kraftigt besudlad och dess avståndstagande från ursprunglig ideologi i såväl teori som praktik är oklar.

I partiprogrammet uttrycks betydligt mer kontroversiella målsättningar än gratis glasögon till barn och för att nå dessa drar man sig inte för att ta till ”civil olydnad” (= våld), en traditionell metod ända från start. För ”professionell hjälp” anlitas ibland kompisarna i AFA, men även detta väljer Lindberg att bortse ifrån.

Att visa respekt för meningsmotståndaren och bemöta dennes bästa argument som var en del i Huitfeldts beskrivning av det vuxna samtalet, är inget Lindberg har anammat. ”SD hotar respekten för allas lika värde och den liberala demokratin här och nu”, påstår han. Återigen utan att hänvisa till någon källa, utan det är uppenbart fråga om hans subjektiva åsikt.

I (SD):s partiprogram står: Varje människa har ett grundläggande och okränkbart värde och varje människa har rätt till frihet, självbestämmande, trygghet, gemenskap samt de basala andliga och materiella grundförutsättningar som krävs för att kunna leva ett värdigt liv. Ett alltför ensidigt rättighetstänkande kan dock vara destruktivt för samhällsutvecklingen och därför måste rättigheterna också vägas upp av skyldigheter. Utan skyldigheter kan inga rättigheter upprätthållas.http://partiprogram.se/sverigedemokraterna#sverigedemokraterna-och-demokratin

Stick i stäv med Lindbergs påstående alltså och här bör han bestämma sig. Antingen kan han fortsätta med sin åsiktsspridning och förvänta sig att bli trodd på lösa grunder, vilket är en förolämpning mot läsarna, eller också måste han föra ett vuxet samtal, gå till källan och argumentera sakligt för den ståndpunkt han framför. Lindberg har, precis som vissa partiledare, valt att inte tala med (SD): s företrädare utan bara om dem och begränsar därmed sin egen insats till att placeras i kategorin ”det infantila samtalet”.

Det som verkligen borde bekymra inte bara Lindberg, utan framför allt svenska väljare, är hur Annie Lööf ens kan tänka tanken att bilda en regering som blir beroende av Vänsterpartiet.

Man behöver inte vara (SD)-sympatisör för att se hur vinklad Lindbergs text är. För den som inte vill se underlättar det – eller är kanske nödvändigt – att vara vänstersympatisör. Han tilltalar sina läsare på ett sätt som visar på ett brutalt ifrågasättande av deras intelligens och tankeförmåga.

Tyvärr har denna agendajournalistik, som implementerats av DN, blivit något journalister bakom det röda filtret ständigt använder sig av i sin iver att uppfostra valboskapen till att ”tycka rätt”. Personligen är jag förvånad över att läsarna finner sig i det, men tyvärr blir påståenden som hamras in under lång tid till slut definierade som sanningar. Själv känner jag mig så kränkt av den sortens journalistik att jag i möjligaste mån undviker slaskblaskorna till förmån för seriösa skrifter som Axess.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s