Löfven och motivationen

Lämna en kommentar

21 augusti, 2019 av Harkling

När jag gick min grundläggande lärarutbildning på 70-talet fick vi lärarkandidater (som vi kallades då) med oss ett begrepp, en magisk trollformel, att lagra i reptilhjärnan. Den skulle utgöra grunden för all aktivitet i vår kommande verksamhet. Ordet var MAKIS. En förkortning där M står för motivation och med sin förstaplacering indikerar att motivationen är det viktigaste momentet i en undervisningssituation. Det var vår uppgift som lärare att skapa den motivationen.

Numera talas mycket om inre kontra yttre motivation vilket är bra, för det handlar om två helt olika saker, vilket jag konkret fått bekräftat under årens lopp.

Jag har jobbat med språkundervisning på alla stadier i grundskolan, på gymnasiet och i vuxenutbildningen med deltagare från analfabeter till akademiker och jag har insett att den inre motivation eleven har med sig är så mycket viktigare än den som läraren kan åstadkomma. Detta gäller i allt högre grad ju äldre inlärare man arbetar med.

Med vissa vuxna kan det vara helt omöjligt, såsom med den medelålders sfi-studerande, vi kan kalla honom Ali, som genomled lektionerna (två timmar per dag, tre dagar i veckan) för att inte få avdrag på sitt försörjningsstöd. Sina hemuppgifter gjorde han aldrig. Gruppen i övrigt visade på olika sätt intresse och uppskattning för mina lektioner, så jag utgick från att problemet inte låg hos mig. En dag tröt tålamodet. ”Nu Ali får du faktiskt skärpa dig och lära dig svenska, så att du kan hitta ett jobb och börja försörja dig och din familj!” röt jag.

Ali vände ett oförstående ansikte mot mig, tittade storögt och förklarade:

”Va´då jobb? Jag har inte kommit hit för att jobba!”

Jag blev stum. Ett sådant svar hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Men sen började jag fundera och fick en aha-upplevelse. Kanske var Ali av naturen lat och hade säkert hört om det generösa Sverige, där man kunde leva relativt bra utan att jobba. Han bodde i ett område där han hade många landsmän och för att kommunicera med dem behövde han inte lära sig svenska. Att lära känna svenskar var han inte intresserad av. Han hade alltså ingen motivation för att lära sig språket.

Men låg problemet hos Ali? NEJ! Problemet var – och är – Sveriges onormalt generösa villkor, som gör det möjligt att utan motprestation leva på bidrag ett helt liv.

Jag kom att tänka på Ali när jag läste en ledarkrönika av Karin Pihl i GP 19/8 -19 https://www.gp.se/ledare/nytt-s-f%C3%B6rslag-f%C3%B6rtidspensionerar-hela-kommuner-1.17296941

Den handlar om Stefan Löfvens förslag att låta ”rika” kommuner finansiera de mindre, ofta glesbygdskommuner, som kämpar med otillräckliga resurser. Det som vid första intryck kan verka rimligt riskerar att dra med sig oönskade konsekvenser enligt Karin Pihl, en Ali-effekt skulle man kunna säga.

Ur artikeln: ”Det är klart att kommuner där invånarna har det tuffare ska få mer pengar. Men det finns ett stort problem med den inriktning som utredningen presenterar, och det handlar om vilket politiskt beteende som det nya systemet uppmuntrar till… En kommun som får pengar för att den genomsnittliga utbildningsnivån är låg kommer troligen inte att vilja lägga krut på att få fler att läsa på komvux… Tyvärr är det inte alltid så att tillfälligt smärtsamma men långsiktigt fruktbara reformer trumfar kortsiktiga inkomstkällor. Precis som alla andra gillar politiker snabba cash.”

Löfven bör nog fundera en gång till på sitt förslag och om det ändå läggs fram för riksdagsbeslut kan man ju hoppas att det inte tillåts gå igenom.